Writing bootcamp – dag 6 eller GLAD PÅSK

gladpåsk

 

Avrundar denna veckas writing bootcamp med 13 000 skrivna tecken idag.  Bloody good job, om jag får säga det själv. Och det får jag.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att skrivandet var otroligt segt de första dagarna men att det lossnade mot slutet av veckan. Och när lossnade det? Jo, efter att jag tagit ett steg tillbaka och skruvat ner förväntningarna på vad jag skulle åstadkomma sisådär en sjuhundraarton varv.

Lärdom: Det är inte alltid bra att sätta upp för höga mål och ha för hårda krav på sig själv. Det kan få rakt motsatt verkan. Ibland är det bästa sättet att få något gjort att slappna av.

Eller, som jag hört någonstans: To speed up, you must slow down.

Nu tar jag mig en liten bloggpaus för att påska loss ordentligt. Önskar även dig en äggstra lång och skön helg! Hörs i början av nästa vecka igen.

Writing bootcamp – dag 5

krokus

 

Läste i tidningen igår att det visserligen ser ut att bli en solig påskhelg – men att kylan kommer att stanna kvar flera veckor till. Inte riktigt vad jag hade hoppats på, för att uttrycka det milt.

Men så, ett par timmar senare, hittade jag det första vårtecknet. På samma plats där barnen och jag tittar efter krokusar varje år. Förra året gick vi dit varje eftermiddag, efter dagis och skola, och kollade framstegen. Nu skjuter de upp ur jorden. Nu börjar de slå ut. Nu blommar de för fullt. Nu har rådjuren ätit upp dem.

Hursomhelst. Igår var den där! Årets första lilla knopp stack fram ur jorden.

Det fick mig att tänka lite mer på våren. Och på skrivandet.

Jag må fortfarande gå i vinterjacka. Och jag må ha varit tvungen att skrapa rutan på bilen så sent som igår morse. Jag har kanske inte skrivit fullt så många tecken som jag hade önskat denna vecka. Och det här kan mycket väl vara världshistoriens fjösigaste bootcamp.

Men vet ni? Jag har bestämt mig för att det inte gör något.

Det får lov att gå långsamt framåt. Så länge det åtminstone går framåt. Med våren. Med skrivandet.

För att – än en gång i den här bloggen – citera Ricky Gervais i the Office: In life, never be afraid of moving forward slowly. Only be afraid of standing still.

 

Writing Bootcamp – dag 4

bokcirkel_mars_2

Igår släppte det. Inte för att jag skrev sådär våldsamt många fler tecken än jag gjort de senaste dagarna. Men det gick lättare. Snabbare. Kändes roligare.

Bröt av med en liten generande ovana. Att googla på Djävulen hjälpte mig. Och se där. Upptäckte till min glädje att Stockholms stadsbibliotek minsann har köpt in tio ex av boken. Och inte nog med det. Det står redan en person i kö för att låna den!!! Vem i all världen kan det vara? Nyfiken. Om du läser detta, kära låntagar-Stockholmare, så ska du veta en sak: You made my day. I love you.

Dagen avslutades i stor stil med bokcirkelträff hemma hos mig. Hämtpizza skulle ätas och lådvin skulle drickas (javisst, sofistikerat värre). Boken Agaat, alias Bokskrället för er som minns tidigare inlägg, skulle avhandlas. Det pratades, reflekterades, motiverades och skrattades en hel del.

Nu: skärtorsdag.

Ny energi. Nya tag.

Writing Bootcamp – dag 3

sirap

Jag har kommit på ett nytt ord (tror jag iallafall).

Skrivsirap.

Det pratas ibland om skrivkramp men det uttrycket känner jag inte riktigt igen mig i. Vaddå kramp, liksom?

Ett kriterium på tvättäkta skrivkramp är väl för övrigt att man inte får något skrivet. Alls.

För mig är det inte riktigt så. Om jag sitter tillräckligt länge framför datorn så kommer orden. De kommer, men det går för j-vla långsamt. Den enklaste lilla mening tar en evighet att konstruera. Att få ur sig ett stycke, för att inte tala om en sida, känns nästintill oöverstigligt.

Det är trögt. Det är segt. Det är som att vada fram i sirap.

Skrivsirap.

 

Writing Bootcamp – dag 2

writing bootcamp dag 2

Dag 2 på skrivarcampen skulle kunna sammanfattas med  följande lilla sång (sjungs till melodin i Champinjonsången, för er som är bekanta med barnsånger).

 

Här har jag suttit i flera timmar.

Nu är jag så trött att jag tror att jag svimmar.

Inte minsta motion har jag fått idag.

Och på skärmen syns bara en liten rad.

 

Nej, bootcampen fick inte direkt någon flygande start om vi säger så. Jag har visserligen suttit vid datorn hela dagen, men bara fått ur mig  8 000 tecken (vilket är typ hälften av vad jag hade hoppats på). Och framförallt har det varit segt, segt, SEEEGT hela tiden.

Ja, jag vet. Det kommer sådana dagar också. Det går upp och det går ner. Imorgon är en annan dag. Det är bara att ta nya tag, hej och hå.

Men just nu känns det trist, okej? Och så blir jag lite nojig inför resten av veckan. Ska det fortsätta såhär?

Writing Bootcamp – dag 1

Den här veckan är jag barnfri och har planerat en Writing Bootcamp för mig själv. Du som läser bloggen får hänga med, jag rapporterar dag för dag. Spänningen är oliiidlig.

Rapport från Writing Bootcamp dag 1:

  • Väcktes kvart över sex. Lyssnade på Sean Banan och Jedward en triljon gånger. Lekte kittelmonster och spelade Sequence.
  • Vinkade av trollungarna.
  • Skrev klart och skickade Författarens tack plus lite annan kringtext till min redaktör Kerstin
  • författarenstack
  • Skrev och skickade 3- sidors synopsis på bok nummer två till min förläggare Adam
  • Tog en promenad
  • sjön
  • Åt en god och näringsriktig middag i min ensamhet
  • mcdonaldsmat
  • Fnulade lite mer på bok nummer två
  • Kollade på Babel. Anne Holt är verkligen stencool! För att inte tala om Jonas Hassen Khemiri…!
  • babel_anneholt

 

Debutantporträtt – Svensk Bokhandel

SvB_sommarensböcker2013

Tre gånger om året (vår, sommar, höst) ger Svensk Bokhandel ut en katalog där tanken är att ALLA säsongens böcker, från alla förlag, ska finnas med. Här kan bokhandlare, journalister och bibliotekarier få en samlad bild av hela säsongens utgivning. Det är med andra ord en bra och viktig annonsplats för förlagen (och författarna).

Förutom att boken presenteras ges man som debutant gott om utrymme, en helsida, att berätta lite om sig själv och sitt skrivande.

Igår fick jag den här katalogen i min ägo. Och vad tror ni var det första jag gjorde? Bläddrade upp ”min” sida förstås. Pinsamt förutsägbar och djupt mänsklig som man är. Där var texten iallafall, den jag skrivit för ganska länge sedan och är rätt nöjd med.

SvB_debutantporträtt

I sin ledare skriver chefredaktör Tove Leffler att det kommer ut färre titlar sommaren 2013 än vad det gjore förra året. Och sedan: ”Trots nedskärningar och allt prat om tuffa tider talar många om 2013 som ett bra bokår. Inte för att det väller ut titlar från förlagen, utan kanske av precis den motsatta anledningen.”

Det låter väl lovande, eller?

SvB_ledare

 

 

 

Att säga tack

halleberry

Lugn dag idag. Fortfarande glad (och lite trött) efter att ha fått iväg det färdigredigerade manuset igår.

Idag jobbar jag, i all stillsamhet, på ett ”Författarens tack” som ska finnas med i Djävulen hjälpte mig.

De som har stått vid min sida, som har hejat på längs vägen. De som har utmanat, hjälpt och gjort möjligt. Till dem vill jag säga (skriva) ett tack.

Det blir inte riktigt Halle Berry style. Inga stora känslomässiga åthävor. Om jag vevade igång den karusellen skulle den nämligen aldrig sluta snurra…;-) Så vi sparar det emotionella till de personliga signeringarna, ok?

Puss och kram och trevlig helg

#blevlitekänslosamnuiallafall

 

 

Jag går och fiskar!

jagsolar

Ok, kanske inte fiskar direkt (nynnar mest på Gyllene Tiders melodi med den titeln).

Men sitter en stund i solen. Definitivt.

För nu har jag tryckt iväg manuset. Nu är redigeringsfasen över. Korr återstår. Men det tänker jag inte låtsas om idag. Nej, idag ska jag bara ha det riktigt gött resten av dagen.

Hoppas att du också har det bra och njuter av solen som ÄNTLIGEN värmer!

 

Idag smäller det!

manus_vante

Nej, jag blev inte färdig med redigeringen i förrgår. Jag blev inte färdig igår heller. Men idag, idag kommer det att plinga till i inkorgen hos min redaktör må ni tro.

Om inte det arbete jag gjort de senaste två veckorna kan kallas ambitöst och noggrannt så vete sjutton. Bara under de senaste tre dagarna har jag läst igenom hela manuset lika många gånger. Hittat småfel, ändrat, läst igen.

Och nu känner jag (äntligen) att jag kan vara nöjd. Djävulen hjälpte mig är faktiskt en bra bok (screw you, Jante). Det ska bli SÅ roligt att höra vad ni tycker sedan!

PS Om någon undrar över min hand på bilden så – ja, jag har vantar på mig inomhus. Samt täcke. Plus filt. Skyll inte på mig. Skyll på den här förbannade vintern som aldrig vill ta slut. Våren, vart tog du vägen?