Writing bootcamp – dag 5

krokus

 

Läste i tidningen igår att det visserligen ser ut att bli en solig påskhelg – men att kylan kommer att stanna kvar flera veckor till. Inte riktigt vad jag hade hoppats på, för att uttrycka det milt.

Men så, ett par timmar senare, hittade jag det första vårtecknet. På samma plats där barnen och jag tittar efter krokusar varje år. Förra året gick vi dit varje eftermiddag, efter dagis och skola, och kollade framstegen. Nu skjuter de upp ur jorden. Nu börjar de slå ut. Nu blommar de för fullt. Nu har rådjuren ätit upp dem.

Hursomhelst. Igår var den där! Årets första lilla knopp stack fram ur jorden.

Det fick mig att tänka lite mer på våren. Och på skrivandet.

Jag må fortfarande gå i vinterjacka. Och jag må ha varit tvungen att skrapa rutan på bilen så sent som igår morse. Jag har kanske inte skrivit fullt så många tecken som jag hade önskat denna vecka. Och det här kan mycket väl vara världshistoriens fjösigaste bootcamp.

Men vet ni? Jag har bestämt mig för att det inte gör något.

Det får lov att gå långsamt framåt. Så länge det åtminstone går framåt. Med våren. Med skrivandet.

För att – än en gång i den här bloggen – citera Ricky Gervais i the Office: In life, never be afraid of moving forward slowly. Only be afraid of standing still.

 

Kommentarer är avstängt på den här sidan.