Att se ut som ett ras

seutsomettrasrosamysbyxorNär man som jag sitter hemma och skriver större delen av dagarna tenderar man att…hm, hur ska vi säga… slafsa till sig lite. Det är osminkat, ofriserat och samma gamla rosa mysbyxor dag ut och dag in. Allt annat än glammigt, I assure you.

En gång hörde jag en mamma på förskolan beskriva en annan mamma som att hon (och jag citerar ordagrant) ”ser som ett ras”. De där orden etsade sig fast i mitt huvud. Jag föreställer mig att det finns de som (helt befogat) skulle kunna beskriva mig på det sättet.

Alla de andra mammorna är så finklädda och uppiffade vid lämning och hämtning (särskilt nu i vår/sommartider). Det är välmejkat och välmatchat och ärtiga pumps och varje hårstrå på plats. Själv kommer jag hasande med den ena mer hopplösa bad hair day än den andra, utan några som helst klackar eller minsta tillstymmelse till smink i fejan.

De rosa mysbyxorna har jag ändå den goda (?) smaken att byta ut till något mindre iögonfallande just vid lämningar och hämtningar.

Kanske är det en del av skrivlivet. I alla fall för mig.

Att stå ut med att se ut som ett ras. Samt ha en omgivning som får lov att göra detsamma.

2 kommentarer

  1. Happy Gunhild skriver:

    Fokus på det som ger inre power. Gillar! Skönt att läsa om en kvinna som inte måste piffa och puffa hela tiden. Ibland är det förstås jättekul, men så sablans viktigt att få skita i :) Det är hela grejen, att välja.

  2. carolineeriksson skriver:

    Kan bara instämma. Tack för support. Allt gott:-)