Om att leva sin dröm fullt ut

inspirationsdag_anteckningar_skala av

Igår rensade jag lite här hemma och blev sittande med några papper i handen. Det var anteckningarna från inspirationsdagen ”Om att leva sin dröm fullt ut” som jag var på i mitten av januari. För nästan exakt ett halvår sedan.

Camilla Lebert Hirvi, Ann Ljungberg, Anna Åberg, Sanne Aronsson och Malin Berghagen var inspiratörerna som ledde oss genom dagen. Och jag skrev så pennan glödde.

Jag har alltid varit intresserad av självförverkligande och livsdrömmar. Under många år vevade jag runt frågorna om vad jag egentligen ville göra och hur jag skulle hitta modet att välja en ny väg i karriären. Sedan hände något. Jag slutade skämmas (ja, visst är det vansinnigt) för att det jag faktiskt ville var att skriva. Och jag vågade till sist säga upp mig för att satsa på den drömmen (parallellt med konsultande).

Under det senaste ett-två åren har det frigjorts en jädra massa energi och utrymme i min hjärna. Nu när jag vet vad jag vill och faktiskt ägnar mig åt just det också. Då behöver det inte längre reflekteras eller funderas eller inspireras så värst mycket (det inbillar man sig i alla fall).

Kanske är det för att jag precis nu gått på semester, kanske för att ännu ett fokuserat arbetsår är till ända. Men plötsligt tittar jag upp lite yrvaket och kommer på mig med att känna ett behov av att stämma av med mig själv igen. Stämma av den kurs jag tagit ut. Ska den ligga fast ännu ett år? Eller behöver den justeras något? Ok, jag vill skriva. Men mer då? Vad vill jag göra förutom att skriva? Hur ska jag tänka kring min konsultverksamhet? Kring mitt liv i övrigt? Finns det något jag längtar efter? Något jag behöver?

Ungefär samtidigt som de här tankarna och känslorna knackade på dörren hittade jag alltså nämnda anteckningar från vinterns inspirationsdag. Dags för halvårsavstämning.

Jag tror aldrig att man blir färdig med de här sakerna. Att leva sin dröm är inte ett evigt tillstånd, det är en process som kränger än hit och än dit. Och i sommar ska jag återigen ge de här tankarna lite tid. Låta dem puttra under ytan. Jag ska ägna mig åt sådana aktiviteter som är den bästa grogrunden för reflektion. Simma i sjön. Promenera. Läsa. Samtala. Jag ska sitta i hammocken och på bryggan och kanske i en solstol och bara vara.

Och jag tar med mig anteckningarna från i vintras. De är nämligen fortfarande relevanta. Kommer nog att förbli det länge än. Så tack Camilla, Ann, Anna, Sanne och Malin. Tack för inspiration som består!

 

Min debutroman Djävulen hjälpte mig, första boken i serien Svenska Mord, finns nu att köpa. Du hittar den här. Och här. Och här. Eller i närmsta bokhandel.

inspirationsdag_anteckningar_förändring

 

 

 

 

8 kommentarer

  1. Bokdetektiven skriver:

    Härligt inlägg! Vad jobbade du med innan du sa upp dig? Jag har gjort samma sak faktiskt, omskolar mig nu rakt in i bokbranschen! Tidigare socionom. /Bokdetektiven

  2. Bokdetektiven skriver:

    Härligt! Vad jobbade du med innan? Jag har faktiskt gjort samma sak och omutbildar mig nu rakt in i bokbranschen! /Bokdetektiven

  3. Bokdetektiven skriver:

    Hej igen, tror ev. att jag råkade spama din sida nyss (sorry, mobilen krånglar). Nyfikna frågor kommer här! Hur kom du på idén? Läste någonstans (som jag inte kan hitta nu) att du visste att det skulle bli publicerat innan du skrivit klart, hur gick det till? Går det förresten att kontakta dig på någon mejladress? Hittar ingen. Ha det fint! /Bokdetektiven

  4. carolineeriksson skriver:

    Hej och story tack för dina kommentarer och frågor! Jag har utbildat mig till personalvetare, med en magisterexamen i socialpsykologi. Jobbat med den typen av frågor i drygt tio år. Rätt nära din bakgrund alltså:-)

    Iden till Djävulen hjälpte mig är helt och hållet min egen och nej, jag visste ABSOLUT inte att det skulle bli utgivet när jag skrev. Tvärtom levde jag med någon siffra som sa att endast 2-3 promille av alla spontant inskickade manus blir antagna. Tuffa odds. I senaste numret av Books & Dreams skriver jag om hur det kändes att bli antagen så jag hänvisar dit (riskerar annars att gå i gång och breda ut mig på tok för mycket här…)

    Tack för att du kikade in och varmt välkommen tillbaka!

  5. Bokdetektiven skriver:

    Ah, ok! Vet inte var jag fick det ifrån! Intressant förresten det där med att dina 270 sidor blev 330 i tryckt form-nyligen insett hur stor skillnad det är. Både bra och dåligt för ordrika personer 😉 Hur många böcker blir det i serien?

  6. carolineeriksson skriver:

    Bokdetektiven: vet ännu inte hur många böcker det blir i serien, men minst tre (annars vore det ju ingen riktig serie;-)

  7. evabillqvist skriver:

    Roligt att läsa om dig och var du befinner dig i livet. Känner igen mig. Nu har jag äntligen sagt upp mig och börjar med semsester nästa vecka. Jag har ett bokmanus liggande men det är väldigt utlämnande så det får ligga till sig ett tag till. Bra att ta fram gamla anteckningar för att påminna sig själv. Lycka till!

  8. carolineeriksson skriver:

    Så modigt av dig, Eva! Jag önskar dig en skön sommar och stort lycka till med skrivandet!!!