YA

YA, Ung Vuxen, Crossover, Gränslandslitteratur i Sverige, uttrycken är många. Låt mig översätta = mycket läsvärda böcker. Som riktar sig till 15-, 16-, 17-, 18-, 19- och 20-åringar (som kanske inte vill läsa om hästar längre, utan kärlek och sex), men även lockar vuxna crossover gränsen. Eftersom UV-litteraturen (Ung Vuxen) är bred, och kan läsas av alla.
UV-litten innefattar lättsamma historier om kärleksproblem, dystopiska historier med hungerspel, spökliga historier med självmord. De innefattar vardag, samhällskritik, psykologiskt djup, livsåskådningar, magi. De är dessutom, vanligtvis, handlingsdrivna (som deckare, där slutar jag dock jämföra).

På något sätt har detta blivit en mellanväg. Jag, som författare, försöker plocka det bästa ur ungdomsromanen (kärleken) och det bästa ur vuxenromanen (allvaret), och skapa något i mitten, på gränsen. Just precis där vi börjar betraktas som vuxna. I skydd av (eller vad vi ska kalla det) UV-stämpeln tycker jag mig skriva fritt, utan pressen att producera ”finlitteratur”. Boktjuven av Markus Zusak och Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl är två fina exempel på UV-böcker när de är som bäst, alltså det bästa av två världar.

Första gången jag hörde talas om YA/UV som uttryck eller begrepp var under Bokmässan 2011. Jag var odebuterad, väldigt envis, jättenervös, och skulle träffa en representant för Damm Förlag. I deras monter. Det var stort. Vi hade haft kontakt en längre tid vid det laget (7 år?), jag hade skickat en mängd olika manus till dem, och de hade refuserat med konstruktiv kritik. Och gett mig hopp. Jag träffade representanten, vi kan kalla henne M, och hon visade mig in i Ett dolt rum. Det var ännu större. Lyckligtvis bjöd M mig på bubbelvatten, så att jag kunde prata med henne, och vi diskuterade Kaninhjärta. Hon frågade om jag hade tänkt mig mina böcker som ungdomsböcker, någon gång? Det hade jag inte. Mina mål var högre än så, eller vad jag ska säga (”Den stora romanen”, finlitteraturen, jag ville tillhöra, ingå!), och först kändes det märkligt, eller sårande, att ”degraderas” så. Senare förstod jag vad hon hade gjort: öppnat en dörr.

Tilltalet i just den sortens böcker är så direkt, så hjärtskärande, så hudnära. Jag känner att jag tillhör, att jag ingår, utan att ens försöka. Så, till dig som inte läser Hungerspelen av Suzanne Collins än, till dig som klamrar fast vid deckarna; släpp taget! Det finns riktigt bra böcker att upptäcka här! Vi kan också få Augustpriset, liksom.

Det har ju varit diskussioner om ”ungdomsboken”, här ger jag mitt svar på den.

En kommentar

  1. Monica skriver:

    Håller med! Det finns massor att upptäcka och genren växer snabbt! Jag har riktigt grävt ned mig in YA den senaste tiden.

Kommentera