Fågelsläppet

Fågelsläppet gick bra. Trots att jag nervade inför det. Typ, hela måndagen, NERVADE. Jag hade massor av olika tankar. Som, vad skulle mamma säga? Vad mamma säger är ju väldigt viktigt. Det skulle visa sig att hon redan hunnit läsa halva Fågelbarn, och undrade vad jag hade för bild av moderskapet, egentligen?

Det är ju så att jag är grymt intresserad av psykologi, alltså = läran om själen. SJÄLEN intresserar mig. Alla lager på lager på lager vi människor består utav, alla personer vi kan vara, beroende på situationer, hur vi i våra familjer växer upp tillsammans, och ihop. Jag själv har vuxit upp i en bullrig familj full av kärlek och stoj (tänk Sunes familj, och ni har det ganska exakt). Just därför fascinerar motsatsen mig. Jag tänker, destruktiva familjer? De är som sekter. Beroendeställningar, maktbegär, övergrepp av olika slag, illvilja, psykspel mot varandra. Jo. Man kan ju undra vad jag har för bild av moderskapet. Eller av familjer, på gränsen till sammanfall. Men det är svärtan som fascinerar mig. Vad som skulle hända, OM? 

Hur länge kan man leva i förnekelse?

Föds man god eller ond?

Vad skapar en mördare, och varför?

Vi gick inte så djuplodande i vårt samtal, min chef, Emma Salomonsson, och jag. Istället pratade vi om hur det var att debutera, vad mina böcker handlar om, vad som inspirerar mig.

20130325_180442

20130325_183043

20130325_183152

20130325_185435

Mina nära och kära tog upp 80 %, men där satt också ett och annat bokbloggaransikte. Faktiskt också ett par bibliotekarier. Och det gick SÅ BRA. Jag tror, faktiskt, att jag börjar få kläm på det här nu. Som jag nojjat, herregud! Äntligen, äntligen börjar jag finna något slags balans i att stå inför människor och prata.

Det är nästan så att jag faktiskt längtar till nästa gång. Och det är ett stort, plötsligt steg att ta.

Ett axplock recensioner:  

Det mörka tornet
Stringhyllan
Bokbild/Ella
Elina
Christine med e
Bim
Anna

Kommentera