Författare som har bråttom

Jag har till och från funderat på detta, att jag skriver snabbt. Eller har bråttom. Eller inte kan stå emot. Skrivandet är ju mitt jobb, så jag ser inte riktigt grejen i att ”vila mellan varven”, ni vilar väl inte mellan varven på era jobb? Jag tänker vila på semestern, som alla andra. Det är på något sätt ett ständigt skrivande, det att vara författare, och sedan blir råmanusen klara. I ett kick.

Joyce Carol Oates spottar ur sig böcker, exempelvis. Och jag vet att hon varit omdiskuterad på grund av detta. Gör det hennes böcker sämre, att hon har bråttom? Vad tycker ni?

Fågelbarn, min bok två, släpptes 25 mars. Under påsken avslutade jag råmanus till bok tre. Historierna är liksom redan igång i mitt huvud.
Finn kunde inte vänta. Han är en oerhört bestämd ung man med många åsikter, gyllene ögonfransar och en gitarr full med klistermärken.
Nu, när hans historia är berättad, har han tystnat. Då börjar huvudkaraktären till bok fyra pladdra, istället. Jag kan tydligt se henne framför mig, flickan med rådjursögonen, och jag hör hennes röst i mitt huvud, den susar till när jag ser något hon inte kan låta bli att kommentera.
Hon heter Astrid, by the way. Och hon är femton år.

Är det okej att skriva snabbt? Kan böckerna fortfarande hålla hög kvalitet? Eller borde jag låtsasskriva ett år åt gången, om jag exempelvis siktar på Augustpriset?

Kommentera