Bokomslag – hur går det till?

När jag var grön i bokbranschen (så till vida att jag inte var antagen, utan just börjat skicka in manus) tillverkade jag ett omslagsförslag. Det var svart. Och mitt eget ansikte skymtade fram ur skuggorna. Kanske en häftig bild. Men hjälp … det är först nu, på andra sidan linjen, som jag förstår hur oerhört dumt det var. Böcker är liksom inga konstverk, så som tavlor eller keramikkrukor eller glasfigurer, utan ett verk, samtidigt en produkt. Som ska säljas. Jag har ingen utbildning eller kunskap om vad som säljer, vad som attraherar. Det har däremot omslagsmakarna. De som jobbat med bild och foto och program i datorn. De som har både teori och praktik.

Som författare har jag absolut saker att säga till om. Men det är inte min idé de bygger på, direkt. De tar fram förslag, sedan får jag tycka till och säga mitt. Första omslagsförslaget till Kaninhjärta gjordes av en duktig tjej. Min spontana reaktion var ändå NEJ. Bara så. Nej, nej, nej. Fel, fel. Och det sa jag till förlaget, till deras stora förfäran (mitt förlag får ofta höra mina åsikter, nog oftare än de skulle önska). Vi försökte ändå ett par turer, innan vi alla insåg att jobbet skulle flyttas över till någon annan. Snarare några andra; Richard Schöldström & Fredrik Remnefalk.

Min bild av Kaninhjärtas omslag var tvärtemot det omslag killarna tog fram; vitt, med inslag av spets, och två identiska flickor med ljust, långt hår som liksom flöt ut ur ljuset. Jag kan som sagt inte det här med vad som säljer. Däremot kan jag bildtänk. Jag är ju konstnär.

När jag fick se omslaget, så svart det var! Herregud! Och samtidigt … det var såhär omslagen såg ut för mig förr i världen. Då jag snickrade ihop dem själv. Svart, svart mörker, och ett ansikte som kikade fram. På något sätt hade Richard och Fredrik lyckats skrapa fram något underliggande, i min text. För ser man omslagen tillsammans, mitt jättegamla och det som till slut blev, är det ju faktiskt tydligt:

Sand KANINHJÄRTA OMSLAG

På baksidan av Kaninhjärta finns en vit siluett av en kanin. Det var min idé. Djurtemat är som ni säkert märkt genomgående. Därför finns det en skata på baksidan av Fågelbarn. Efter ett tag vande jag mig vid omslaget till Kaninhjärta. Jag var väl med och petade i lite detaljer, annars var det taget. Omslaget till Fågelbarn, däremot, lämnade jag lite inspiration till killarna inför. Jag föreslog att boken skulle vara vit, och inspirationen var mitt visionboard:

VISION~1

Fågelbarns omslag blev omedelbar kärlek. Jag bara såg och älskade direkt. Nickade ivrigt. Ja, såhär, precis såhär! Fantastiskt fint.

omslagsskiss1

Vi var lite osäkra kring färgen på titeln. Men när jag fick förslaget koppar passade det ju perfekt!

Bokomslag är alltså, som det mesta med boken, utöver själva råmanuset, ett teamwork. Jag överlåter gladeligen åt killarna att ta fram kommande böckers omslag, också. För de vet vad de gör.

Kommentera