Skrivandet komprimerat

Till er som går i skrivartankar, här kommer mina tankar om skrivande:

  1. Textlabbet vid Bona Folkhögskola i Motala, en distanskurs med en verklig träff per termin. Träffar som faktiskt förändrade mitt skriv ordentligt. Det att sitta i ring och diskutera texter. Det att andra diskuterade min text. Rysligt, och fantastiskt! Lärorikt så det förslår! Och viktigt, om man menar allvar med sitt skrivande. På så sätt träffar du personer som är som du, och det i sig ger oerhört mycket skrivlust, men du lär dig också att välja vilka du ser upp till, vilka du ska lyssna på, och vilka du inte håller med. Vilka du kan bortse från. För man kan inte behaga alla läsare. Vad man än skriver kommer alltid att ogillas av någon. Den här kursen är min nummer ett! Man tilldelas en handledare, sedan får man uteslutande jobba med sitt projekt.
  2. Skrivarlinjen vid Skrivarakademin i Stockholm, ännu en distanskurs som gav mig mycket. Den är att föredra för dig som vill jobba med skrivandet som hantverk, då man går igenom olika sätt att skriva, rentav manus till teater/film! Experimentell och rolig. Inga riktiga träffar ingår, och de sista veckorna jobbar man med ett större, eget projekt. Då tilldelas man en handledare, som på Textlabbet, och det gillade som sagt jag.

Båda kurserna avgjorde saken för mig. Jag var en ung, på-näsan-skrivande tjej när jag klev in, och jag var en något äldre och insiktsfull tjej när jag kom ut på andra sidan.

Sedan, skrivandet som sådant:

Synopsis: ja, absolut. Faktiskt ett ganska utförligt, och det hänger ihop med ett första utkast, då jag skriver igenom hela historien i ett nytt dokument, korta snuttar alltså, det kanske blir sammanlagt tio sidor som mest, och sedan, på synopsbasis, kan jag ändra om och justera, lägga till och dra ifrån, innan jag kommit längre än så, vilket ju är barmhärtigast mot berättelsen och dig själv. Jag ser till att veta slutet för det ger mina historier driv, och sedan, när jag känner att synopsis är hyfsat färdigt, delar jag upp det i lagom stora kapitelsjok.
Det här dokumentet är levande under hela processen, här i skriver jag av alla lappar jag gör anteckningar på under dagarna, och låter mina ingivelser och impulser få plats här, eller sådant jag lägger märke till eller observerar under dagen.

Moodboards: det händer att jag använder sådana, men framförallt bilder. Det finns en tjej här på västkusten som har en fotoblogg, och som, omedvetet, har stått modell för Maryanne. Likaså Hanna, hon har också fått ett riktigt ansikte av en modell för Gudrun Sjödén.

Inspirationslåtar: det används varje gång, faktiskt. Anna Ternheim och Laleh och Beach House och Boy & Bear och Florence and the Machine har varit inspirerande för bok två, exempelvis. Jag citerar en av dem i bokens början.

Skriv/dag: det är så olika! Från början körde jag hårt med mig själv, men jag har lärt mig nu att den energi som går åt när jag skriver är samma energi som går åt när jag lever i övrigt, om så när jag träffar vänner och familj, eller när jag städar/tvättar/bäddar, och numer hushåller jag med energin och är mer rädd om mig. Därav skriver jag oftast inte om jag jobbat heldag. Annars, när jag väl sätter mig ner, brukar det bli minst ett kapitel, oftast två, ungefär tjugo sidor.

Antal ord/dag: det har jag faktiskt ingen koll på! Jag återkommer om det senare idag. Men jag kan tänka mig att det blir lite stressigt att räkna ord. Jag räknar hellre sidor, eller vilka svårigheter jag tagit mig förbi, liksom själva prestationen.

Scenerna i ordning eller helt på fri hand? I ordning, absolut. Varje scen påverkar resten, och kommer de inte i ordning kommer bokens helhetskänsla spreta, enligt mig. Jag lär mig saker allt eftersom jag skriver, och inte ens jag vet vad som ska hända i boken, då, som sagt, synopsis är ett levande dokument.

Kommentera