Hemligheten med Hemligheten

Det finns en massa olika läger kring detta med positivt tänkande och manifesterande. Jag förstår alla röster. De som säger att positivt tänkande leder till lycka och framgång, de som säger att positivt tänkande skapar oerhörd press, stress och så småningom nedstämdhet. De som säger att det är skitsnack. De som påstår att det fungerar, alltså, att man kan tänka sig till sin dröm. Att det man fokuserar på växer. Att man är Gud i sitt eget liv.

Jag tänker såhär; hitta balansen. Allt är en fråga om balans. Hade jag inte tänkt positivt kring min författardröm, hade jag, i slutändan, inte blivit författare. När jag tänkte positivt, vågade jag överhuvudtaget tänka tanken att jag en dag faktiskt kunde lyckas. Och när väl den tanken var planterad kunde jag börja drömma på allvar. Föreställa mig vissa scener. Sätta upp vissa mål.

Men det räcker så klart inte att tänka. Eller, tänker du att dina tankar ska bli verklighet utan din hjälp, då kommer balansen in i bilden. För att våga tänka tanken, och börja tro på den, det är en sak. Den andra saken är att ta chanserna när de dyker upp. Att göra det som krävs för att du ska utvecklas åt det håll du vill komma. Somliga, däribland jag själv, behöver gå jättelångt åt det hållet och helt tappa balansen innan drömmen är manifesterad. Då tippar det över åt rätt håll, igen, tills man hamnar i mitten på vågen. Tills allt slit faktiskt betalar sig.

Jag är fullständigt övertygad om vår egen gudomlighet i våra liv. Det är absolut vi som styr. Men inte över andra. Alltså ska vi inte tyngas som bara den av att allt som händer oss är vårt eget fel. Snarare kan vi vara lite besvikna på oss själva om vi hade en dröm vi struntade i, av bekvämlighet eller annat, och en dag, i framtiden, ångrar att vi inte vågade pröva. Vi kan vara besvikna på oss själva om vi tar ut vårt humör på någon annan utan att säga förlåt, jobbar kvar på samma ställe hela livet, trots att vi vantrivs, försitter chanser som dyker upp (som ett slags överjordiskt ingripande), inte säger det vi menar och känner och tycker, lever upp till andras förväntningar istället för våra egna, och så vidare.

Baksidan med positivt tänkande är denna; när man lärt sig att inte REagera på människors beteende, utan istället tänka att denna person kanske har en dålig dag, eller inte vet att man kan lösa konflikter på annat sätt än genom att vara arg, och så vidare, där har åtminstone jag stannat av. Och blivit något slags slagkudde. Den som inte gör motstånd. Som bara förstår människor så till den milda grad att det börjat kosta. Positivt tänkande har gjort mig lycklig. Istället för att hata idioter, förstår jag människor (inte alla, men 90 % kanske!), jag har fått bättre tålamod, ett lugnare sinne, och jag uppskattar varje dag, varje minut. Jag känner tacksamhet. Balans. Men positivt tänkande har också gjort mig lite för snäll. Det är ju en sak att sluta reagera impulsivt på andra människor, en annan sak att glömma agera. För det är nästa steg. När du säger något, eller gör något, är tanken med positivt tänkande att detta ska vara övervägt. Lite grann, i vart fall. Tänk efter, före. Men aj aj, gör något, säg något!

The Secret av Rhonda Byrne ska man ta med en nypa salt. Hon har absolut fått tag i en tråd, men hon glömmer den stora bilden. Ungefär som att titta på en sida av myntet. Och tro att det räcker. Kay Pollaks Att välja glädje, det är däremot en ypperligt bra bok för den som vill bli lite lyckligare. Inifrån och ut. Man kan också läsa Dr Brian Weiss Many lives, many masters. För att höja blicken, lite grann.

Trevlig måndag på er.

Kommentera