Sommarvakuum

Det är snart juni! Herregud …

Fågelbarn har funnits ute i handeln i två månader. Lästs, recenserats, googlats, klappats, skickats, signerats, sålts. Så snart Göteborgs-Posten tyckte till släppte jag taget. För det var vad jag hade väntat på. En recension i största tidningen på västkusten. Mer förväntar jag mig inte. Eller, det som händer från och med nu ser jag som en bonus.

Så, jag har gått in i mitt vardagslunk igen, och det är så ljuvt. Bara vara jag. Jobba på jobbet, fila på nästa bok, och ibland signera ett kaninhjärta eller ett fågelbarn. Idag kom en kund in, till exempel, och köpte Fågelbarn av min kollega. Jag hörde dem prata en bit ifrån. Hon berättade att boken ska vara med i deras läsecirkel. Att hon skulle komma in efteråt, och säga vad de tyckte. Jag brydde mig inte om att tränga mig på. Ibland passar det inte att ge sig tillkänna. Och det är som sagt skönt. Att bara vara jag. Glida runt bland människor i stort sett anonym. Det händer att någon kopplar, eller att jag presenterar mig, och då blir de så klart glada. Men för det mesta är jag bara ett bokhandelsbiträde. Med naturligt orange hår. Som vissa kvällar inte riktigt vill gå och lägga sig. Utan dricker kaffe, skriver till ett, två på natten, sover fyra timmar, vaknar och kommer tillbaka. Till hyllorna med böcker. Något rödögd, men också lycklig.

IMG_2841

När sommaren kommer, och förlagen släcker ner, uppstår ett behagligt vakuum. Eller, nu tycker jag det är behagligt. Förr, då jag väntade besked, var det inte kul att redaktörerna och förläggarna tog semester. Så klart. Sommaren betyder privatliv. I vart fall för mig. På lördag börjar det, och resten av sommaren tänker jag leva. Och skriva klart min nästa bok.

Kommentera