Boken är ungefär som en nyfödd Sven

När vi fick Sven (nu två år) ville jag ofta pausa tiden helt. Ville att han skulle vara så där liten alltid, jag ville gå de där promenaderna runt ån med honom året om – och lukta på honom i evighet.sven3 (Igenkänning, alla föräldrar?)

Den där känslan kommer tillbaka nu.

Jag vill pausa tiden som bara svischar förbi. Det kommer ett omslag, en baksidestext, ett klart manus – ja, en massa saker som jag bara vill stanna upp med. Njuta mer av.

Men det händer så mycket annat samtidigt. Jag kan inte pausa. Lika lite som jag kunde pausa de första månaderna med Sven.

Ibland gav det där panikkänslor. Likadant nu.
Jag vill bara PAUSA. Och NJUTA.
(Och inte blev det bättre när folk påminde om att NJUUUTA.)

Men då gäller det att komma ihåg att den där lille, lille Sven-bebisen njuter jag lika mycket av nu. När han börjar bli en stor pojke.

Och förhoppningsvis njuter jag av min bokbebis när den står på egna ben också.

sven-blombukett

2 kommentarer

  1. Ida Wikell skriver:

    Maja, tror inte att jag fick iväg min förra kommentar. Så otroligt roligt att bokdrömmen nu blir verklighet!
    Jag följer dig på vägen och njuter:)
    Stor kram

  2. Maja-Stina Fransson skriver:

    Men åh Ida, TACK! Alldeles för länge sedan vi hördes. Tack för att du följer och stor kram till Jönköping!

Kommentera