Titeln är satt!

I samband med att omslagsskissen spikades i fredags sattes också bokens titel:

Jag bara tvingar mig lite

Den titeln var med som arbetsnamn under min skrivprocess. Det känns häftigt.

Och nu smygtittar jag på omslagsskissen titt som tätt. Är lite kär.

Så kom boken till – del 2

VAR skriver du bäst en bok?

Jag tror att det är dumt att tro att de yttre faktorerna spelar för stor roll. Då blir det liksom aldrig något skrivet. Det gäller att ta skrivstunderna när de kommer. Så var det speciellt då jag drog igång mitt skrivprojekt som nybliven mamma.

Jag kunde aldrig sitta vid ett nystädat, supersnyggt inrett skrivbord med ständigt varm latte med utsikt över en sjö.

Mest blev skrivet på hemmakontoret. Gärna med en latte och Spotify som sällskap.

En hel del blev skrivet i Horla. Med sjö som utsikt! Typ så här:

20130624-200425Och så här skrev jag den 8 augusti, 2012, apropå att gå i mål:

ur-blogg-120802Ni vet väl hur viktigt det är att skåla framgångar? Jätteviktigt. Speciellt som frilans eller ensam författare.

I dag blir det skål där hemma. Bästa svägerskan och Doris kommer på besök + att jag har valt omslag + att jag snart har skickat mitt slutkorr.

Jag lever i en målbild

Alla ni som skriver har väl målbilder?

Jag har haft sex olika målbilder: Att sätta den sista punkten på manuset, att få feedback från en lektör, att få JA från ett förlag (the dream), att korrläsa manuset – på riktigt alltså, att hålla i sin bok, att ha releasefest. Och sju: Att folk, gärna en MÄNGD, vill läsa boken. Såklart.

Många av målbilderna har ju mest känts som drömscenarier.

Men så har en efter en av de här målbilderna ändå blivit verklighet.

Just nu lever jag med den fjärde. Att få korrläsa sitt manus.

Jag har just nu tjugo sidor kvar innan jag ska skicka mitt pet. Då hänger jag gärna i röda soffan på frilansloftet med kaffe och mellis:

manuskorr

Vilka är dina målbilder? (Och plötsligt kände jag mig som en… coach. Men jag undrar verkligen!)

Så mycket inspiration under en kväll!

Oh, vilken grym kväll det var i går – så många författare (åtta) som gav så mycket inspiration. Jag ska inte rada upp alla, men jag blev verkligen småkär i varenda författare på scen.

Älskar att höra om hur författare får idéer till sina böcker, om deras framgångar, hur de lever… ja, alla härliga detaljer ur författarlivet som Carina plockade fram genom intressanta frågor.

Roligt också att bläddra i nya numret av Books & Dreams och hitta mig själv i tjusiga magasinet:

ur-bd-bloggare-2

Längtar till nästa författarkväll redan!

I kväll blir det bokevent!

Just nu peppar vi här på mitt frilansloft för i kväll ska Matilda och jag på Books & Dreams event i Stockholm.

Matilda, som sitter mitt emot mig på loftet här i centrala Uppsala, är barnboksillustratör, så hon är massa mer insatt i bok- och förlagsvärlden än vad jag är. Hon har tecknat jättemånga barnböcker. Just nu gör hon en barnbok för förlaget Opal.

frilansloftet

Vi två ska alltså snart bege oss mot tåg och till Stockholm. ROLIGT! Att våren och solen skriker efter oss gör ju inte saken sämre.

Apropå det här med mitt frilansloft. Det känns ibland som ett bokloft. Det produceras nämligen en hel del böcker här. Jag sa ta med er in på loftet fram över, så ska ni få möta alla framgångsrika bokmakare här!

Undrar också: Vilka ska till eventet ikväll?

Sett första omslagsskissen!

sannaTänk, i går kväll kom mejl med första omslagsskissen! Så himla spännande att öppna det mejlet. Jag ska inte visa något ännu (men säkert snart!) fast redan nu kan jag ju berätta om vem som ska göra omslaget.

Det är en vän till mig: Sanna Sporrong! Hon har formgivit en mängd omslag och fick också läsa manuset innan det blev klart med förlaget.

Jag minns hur vi gick i Göteborg den sommaren som jag skrev på manuset och vi pratade skrivande, förlag och annat härligt. Då hade vi inte en aning om att vi senare skulle mejl-bolla omslagsförslag…

Två betydelsefulla kvinnor! (Plus fler…).

Det är ju vår dag i dag, alla kvinnors! Hurra för oss!

Blev glad när jag kl. 6:30 (yes, okristligt tidigt en lördag) såg UNT:s etta remakad till kvinnodagslayout. Bra där!

Lisa-BjarboTänkte därför i dag uppmärksamma två kvinnor som haft STOR betydelse under min skrivprocess: Lisa Bjärbo och Nanna Bylund.

Lisas blogg upptäckte jag våren då jag gick med skriva-bok-tankar och det var hennes blogg som inspirerade till att verkligen kicka igång. Hon skriver så BRA! Så lätt. Fantastisk dialog.

Och när jag började skriva på mitt manus hade jag en regel: inte slö-läsa bloggar istället för att faktiskt skriva. Allt sånt tar ju dyrbar skrivtid. Men en blogg ”fick” jag läsa: Lisas. Ni förstår att den blev betydelsefull.

Sedan kom en annan viktig kvinna in i mitt ”skrivliv” – Nanna. Nanna och jag kom i kontakt då hon ville plåta Sven till boken Lyhört föräldraskap. nannaHon var hos oss två gånger och vi pratade skrivande båda gångerna vilket ledde till att vi började mejlbolla varandras bokmanus. Hon var den första som fick läsa mitt! Så glad att hon gjorde det – och att hon peppade och tyckte till.

Och så kom Lisa in i bilden igen – jag anlitade henne för lektörsläsning. Men mer om det ska jag berätta senare!

Hurra för alla superduktiga kvinnor!

Måste ju skicka pussar till tre andra viktiga: Mamma, Mimmi och svärmor Marianne. Smack!

Foto (Lisa): Petter Cohen

Att logga in på Facebook…

fb-140307

… är onekligen roligare vissa dagar! Typ I DAG. Så här borde alla dagar vara.

STORT TACK för alla grattis och hejarop! Det är en otroligt lycklig vecka som ska avslutas med god mat och ett riktigt fint vin i kväll – och innan jag släcker ska jag gå igenom några sidor i manushögen också. Jag kör min korrvända nu, där jag fortfarande har chans att ändra saker. Det är så himla roligt! Att få peta.

Ja, det finns så mycket att berätta – om förlaget, mötet med dem, bokens innehåll och allt annat. Det blir nog några helginlägg här.

Ha en finfin fredagskväll!

Så kom boken till – del 1

– När har du skrivit boken?

Det är en vanlig fråga nu när jag outar för mina närmaste att jag har fått bokkontrakt.

Jag har alltid haft som dröm att få ihop en hel historia. Alltså se om jag kan gå från bokidé till att skriva typ 200 sidor där det faktiskt finns ett slut.

När jag fick min son Sven, i december 2011, ville jag ha något kontinuerligt under föräldraledigheten att skriva på. Jag gjorde en del intervjuer, men – lite trixiga att få till. You know the bebisskrik.

Så: Ett bokmanus! Det vore väl perfekt tillfälle, tänkte jag. Och det var det. Då kunde jag skriva när jag hade ”egentid”.

Mitt mål var att skriva två A4-sidor per dag, utan att de behövde vara perfekta på något vis. Bara skriva-skriva-skriva. Och, listmänniska som jag är, var det stor tillfredsställelse när sidorna kunde kryssas av:

boken

Slutmålet: 200 sidor. Då tänkte jag att hälften säkert skulle rensas och hälften läggas till. Men riktigt så blev det inte. Grundmanuset höll riktigt bra. Och nu är slutversionen 290 satta sidor.

Nu kör vi!

Ni kan inte ana hur PEPP jag är på det här. Jag är enormt lycklig över den här bloggen – och att i maj få ge ut min första roman!

Jag klysch-nyper mig mentalt i armen ibland. Är det sant? Ska det verkligen bli en bok av det där manuset som bara legat som en fil i datorn? Jo. Snart smäller det.

Det roliga är att nu också få blogga om resan mot debuten och boksläppet. Jag ska få göra mig av med allt pirr någonstans – i den här bloggen helt enkelt.

Vem är jag då? Ja, ni ser matiga faktarutan till höger.

Nu hoppas jag helt enkelt att ni bokmärker bloggen och hänger med, för nu kör vi!

Nedan: Den magiska signaturen. Avtalet. (Tyvärr blir ju en bild av en namnteckning aldrig speciellt snygg, men ja. Hoppas känslan förmedlas…).

avtal