Gissa kafégrannen!

Min huvudkaraktär Minna besöker Uppsalas kaféer. Sjukligt mycket. I veckan satt jag på ett av Minnas favoriter: Café Linné Konstantina.

Självklart var det där jag skulle korrläsa sista sidorna av manuset.

Och ett bord bort satt ett välbekant ansikte. Gissa vem?

kafeHär satt han. Jag mejlintervjuade honom faktiskt när jag var redaktör för magasinet Upsalia:

peter-englundPeter Englund! Och kul att hans svar faktiskt stämde.

Lite extra kul att Peter Englund även finns med i min bok!

Det var lite som att den berömda cirkeln slöts nu i veckan.

Rädd!

Min största rädsla just nu: korrfel. Vill inte ha in ett endaste litet pyttefel i boken. Jag hatar korrfel. Därför råläser jag manus.

manus-korr

Men nu närmar det sig slutlämning. Gah. Tänk.

Då ska jag göra följande: Läsa andras böcker.

Och gå till frisören.

Och äta mängder av choklad.

Så kom boken till – del 3

Jag hoppade över några steg i går, om hur boken kom till. Kunde liksom inte riktigt hålla mig från att berätta om förlaget.

Men nu kastar vi oss bakåt till sommaren 2012, när grundstommen till manuset var skrivet. Då började läs- och redigeringsperioden. Jag läste mitt manus en gång, REJÄLT. Och sedan en gång till. Textredigerade.

Därefter vågade jag visa Nanna och sedan tog jag alltså kontakt med Lisa Bjärbo för lektörsläsning. Så här såg det ut i cykelkorgen i början av februari när jag tog steget att POSTA IVÄG manuset till henne:

manus-bjarbo

Oj, vad det kändes pirrigt!

Men det är alltså verkligen något som jag rekommenderar. Jag ville ha svar på om det var något att ha – från en utomstående.

Vad hon skrev? Det tar vi en annan dag!

Nu: fredag! Här ska senare fredagsfiras med Filip & Fredriks nya program (i efterhand), taco, vin och choklad. Älskar fredagar. Vad ska ni göra?

Så fick jag napp hos förlaget

I februari träffade jag dem för första gången – mina förläggare.

Jag gjorde såsom lektör- och författar-Lisa tipsade mig om när hon hade läst mitt manus: jag letade efter ett förlag som kändes passande. Så dök jag på Norlén & Slottner. De har gett ut flera självbiografiska romaner, vilket kändes rätt för mitt manus.

Så jag skickade dit. Och sedan kommer den där väntan som alla skriver om.

Sedan! Mejlet. Att manuset helt klart var intressant och att de ville prata med mig. Hurra! Men jag vågade verkligen inte skrika mig hes av glädje.

Efter flera samtal och sedan möte i februari var allt klart och avtal påskrivet.

Jag ville såklart föreviga vårt första möte:

forlagetOch i Lisa Bjärbos blogg finns just nu ett inlägg med rubriken: ”Att vända sig till ett bokförlag med sitt manus för första gången” – de där stegen kan jag rekommendera samtliga.

Så kom boken till – del 2

VAR skriver du bäst en bok?

Jag tror att det är dumt att tro att de yttre faktorerna spelar för stor roll. Då blir det liksom aldrig något skrivet. Det gäller att ta skrivstunderna när de kommer. Så var det speciellt då jag drog igång mitt skrivprojekt som nybliven mamma.

Jag kunde aldrig sitta vid ett nystädat, supersnyggt inrett skrivbord med ständigt varm latte med utsikt över en sjö.

Mest blev skrivet på hemmakontoret. Gärna med en latte och Spotify som sällskap.

En hel del blev skrivet i Horla. Med sjö som utsikt! Typ så här:

20130624-200425Och så här skrev jag den 8 augusti, 2012, apropå att gå i mål:

ur-blogg-120802Ni vet väl hur viktigt det är att skåla framgångar? Jätteviktigt. Speciellt som frilans eller ensam författare.

I dag blir det skål där hemma. Bästa svägerskan och Doris kommer på besök + att jag har valt omslag + att jag snart har skickat mitt slutkorr.

Jag lever i en målbild

Alla ni som skriver har väl målbilder?

Jag har haft sex olika målbilder: Att sätta den sista punkten på manuset, att få feedback från en lektör, att få JA från ett förlag (the dream), att korrläsa manuset – på riktigt alltså, att hålla i sin bok, att ha releasefest. Och sju: Att folk, gärna en MÄNGD, vill läsa boken. Såklart.

Många av målbilderna har ju mest känts som drömscenarier.

Men så har en efter en av de här målbilderna ändå blivit verklighet.

Just nu lever jag med den fjärde. Att få korrläsa sitt manus.

Jag har just nu tjugo sidor kvar innan jag ska skicka mitt pet. Då hänger jag gärna i röda soffan på frilansloftet med kaffe och mellis:

manuskorr

Vilka är dina målbilder? (Och plötsligt kände jag mig som en… coach. Men jag undrar verkligen!)

Två betydelsefulla kvinnor! (Plus fler…).

Det är ju vår dag i dag, alla kvinnors! Hurra för oss!

Blev glad när jag kl. 6:30 (yes, okristligt tidigt en lördag) såg UNT:s etta remakad till kvinnodagslayout. Bra där!

Lisa-BjarboTänkte därför i dag uppmärksamma två kvinnor som haft STOR betydelse under min skrivprocess: Lisa Bjärbo och Nanna Bylund.

Lisas blogg upptäckte jag våren då jag gick med skriva-bok-tankar och det var hennes blogg som inspirerade till att verkligen kicka igång. Hon skriver så BRA! Så lätt. Fantastisk dialog.

Och när jag började skriva på mitt manus hade jag en regel: inte slö-läsa bloggar istället för att faktiskt skriva. Allt sånt tar ju dyrbar skrivtid. Men en blogg ”fick” jag läsa: Lisas. Ni förstår att den blev betydelsefull.

Sedan kom en annan viktig kvinna in i mitt ”skrivliv” – Nanna. Nanna och jag kom i kontakt då hon ville plåta Sven till boken Lyhört föräldraskap. nannaHon var hos oss två gånger och vi pratade skrivande båda gångerna vilket ledde till att vi började mejlbolla varandras bokmanus. Hon var den första som fick läsa mitt! Så glad att hon gjorde det – och att hon peppade och tyckte till.

Och så kom Lisa in i bilden igen – jag anlitade henne för lektörsläsning. Men mer om det ska jag berätta senare!

Hurra för alla superduktiga kvinnor!

Måste ju skicka pussar till tre andra viktiga: Mamma, Mimmi och svärmor Marianne. Smack!

Foto (Lisa): Petter Cohen

Att logga in på Facebook…

fb-140307

… är onekligen roligare vissa dagar! Typ I DAG. Så här borde alla dagar vara.

STORT TACK för alla grattis och hejarop! Det är en otroligt lycklig vecka som ska avslutas med god mat och ett riktigt fint vin i kväll – och innan jag släcker ska jag gå igenom några sidor i manushögen också. Jag kör min korrvända nu, där jag fortfarande har chans att ändra saker. Det är så himla roligt! Att få peta.

Ja, det finns så mycket att berätta – om förlaget, mötet med dem, bokens innehåll och allt annat. Det blir nog några helginlägg här.

Ha en finfin fredagskväll!