Facebook är fantastiskt – kanske särskilt för skilda människor

Facebook_like_thumb

Ibland får Facebook lite för mycket kritik. Det kallas för ytligt och fördummande. Jag håller med. Men inte bara. Det är lite som att prata om telefonen på samma sätt.
Facebook är fantastiskt. Också.
När min mormor levde, bodde hon i en by utanför Vansbro, Dalarna. Varje gång hon pratade med mig gav hon mig rådet att undvika våld och droger. Hon var rädd. Därför att hennes världsbild utanför Vansbro, skapades av nyheterna på TV. Hon trodde att jag riskerade att bli knivhuggen så fort jag satte foten utanför porten.
Nyheterna är bra men det handlar verkligen bara ”om allt hemskt i världen” (citat Berta Larsson, min mormor). Det är klart att det påverkar människors världsbilder.
Debatten om nyhetsjournalistik kan vi i detta nu lämna därhän, men jag blir glad när jag kommer in i detta ”fikarum” som Facebook innebär. Ibland är det lite mycket redovisningar av middagar och träningspass, men väldigt ofta delar människor sådant som gjort de glada, visare eller smartare.
Varje dag ser jag minst ett videoklipp som gör mig glad.
Varje dag läser jag ett citat som får mig att tänka till.
Detta påverkar också min världsbild. Den blir lite mer balanserad.

Jag tänker också på hur man som nyskild kan använda Facebook för att ta upp kontakten med gamla kompisar, men även få kontakt med nya. Det är en sån bra ”kontaktyta” att känna pulsen på varandra. Jag har själv senaste året fått minst två kompisar som blivit ännu bättre kompisar därför att vi upptäckt att vi väldigt mycket gillar liknande saker… det hade vi aldrig vetat annars.

Så kalla mig… hurtig.
Men FB är fantastiskt. Också.

Kommentera

Robbie Williams värmer mitt pappahjärta

robbie

Jag monterar (jävla) lister i vardagsrummet. Radion står på och håller mig sällskap. Så dyker den upp igen. Låten som gör mig lika glad varje gång och ibland  lite rörd: Robbie Williams låt ”Go gentle”, skriven till hans ettåriga dotter Teddy. ” Go gentle through your life. If you want me I’ll be there.”
Så väldigt simpel text – om en pappa som ger ett löfte om att vara tillgänglig för sin dotter i hennes liv.
Så väldigt fin text.

Det finns miljoner pappor därute som känner som Robbie och som är och har funnits där för sina barn. Men kanske lite för ofta i tystnad. Och alldeles för ofta har sönerna räknats som lite viktigare.
Det är så skönt med en farsa som säger orden. Till just sin dotter.

Nu är listerna färdigmonterade. Och plötsligt känns det som att det har hänt något i världen. En pappa sjunger på radion om sin kärlek till sin dotter.

Lyssna här: Robbie Williams – Go Gentle

Text till Go Gentle (Robbie Williams)
You’re gonna meet some strangers
Welcome to the zoo
Bitter disappointments
Except for one or two
Some of them are angry
Some of them are mean
Most of them are twisted
Few of them are clean

Now when you go dancing with young men down at the disco
Just keep it simple
You don’t have to kiss though

Don’t waste time with the idiots that think that they’re heroes
They will betray you
Stick with us weirdos

For all your days and nights
I’m gonna be there
I’m gonna be there yes I will
Go gentle through your life
If you want me I’ll be there
When you need me I’ll be there for you

Don’t try to make them love you
Don’t answer every call
Baby be a giant
Let the world be small
Some of them are deadly
Some don’t let it show
If they try and hurt you
Just let your daddy know

Now when you go giving your heart make sure they deserve it
If they haven’t earned it
Keep searching it’s worth it

For all your days and nights
I’m gonna be there
I’m gonna be there yes I will
Go gentle through your life
If you want me I’ll be there
When you need me I’ll be there for you

Go gentle to the light
I’m gonna be there
I’m gonna be there yes I will
If all your days are nights
When you want me I’ll be there
Say my name and I’ll be there for you

 

Kommentera

Fantastiska bilder från ett nattligt Gustavsberg

89363-9wf

Min kompis Hasse Malm har nyligen givit ut en fotobok med fantastiska bilder: Sleeping with the lights on.

Hasse flyttade tillbaka till barndomens förort/f.d. bruksort Gustavsberg utanför Stockholm för några år sedan. Han började fotografera på nätterna utan att ha någon ”riktig plan”. Han fotograferade platser. Platser som man sällan tänker på. Och med sina färger och sitt ljus har Hasse givit platser någon slags själ eller känsla.

Hasse diskuterade förordet till boken med mig. Han hade inte frågat men jag skrev också något, på ren inspiration. Det fungerade inte alls som förord. Men nu har jag hittat texten igen och skrivit om. Och oavsett vad man tycker om texten så kan man verkligen gilla Hasses bilder.

Jo, en viktig sak. Jag blir inspirerad av Hasse. Han gör saker och tar risker och undersöker. Det är bra.

Kolla in hans bok och hand bilder genom denna länk! hansmalmfoto.se

Malm2-ut2wf
Halsen stockar sig. Orden kör på varandra i korsningen.

Jag har en polis i kropp och själ som är blyg och lite berusad.
Han släpper på trafik i fel riktning. Ordböter. Mest bromsar han. Ofta. Mycket.
Jag måste komma på ett sätt att bli bättre vän med honom.
Vi jobbar på det.

4858-1f
Men under tiden:

Jag tejpar och lappar. Lappar och tejpar.
Täjpar och lajkar. Lajkar och tittar.

21920-1wf
En låt på radion. En en syreficka öppnade sig i taket.

Jag kunde andas dubbelt så djupt.
Ett löfte om mer än en busstidtabell.

 

88216wf
Rådjuret frös i rörelsen.
Det blänkande svarta ögat. Det rök ur våra bådas munnar. Jag hade aldrig kunnat skjuta.
Vi stod så länge.
200 meter från motorvägen.

 

28587-7wf
Mormor har gjort mat. Köttbullarna är kanoner. Såsen är en flod. Potatismoset stora berg. Och bakom kullarna finns fienden – de gröna ärtorna.

Tejpade hockeyklubbor. Röda luvor med tofsar. Har gjort mål men tänker på annat.

 

coop2-wf
Sitter i bilen. Sångerskan sjunger ”no mean to say goodbye”. Det brister.
Ett sammanbrott i en Toyota Auris med en Stor Caffe Latte (extrapris) i handen.
Det fanns så mycket där inne.

 

20549-10wf
Barnen får vara i centrum.
De större barnen hänger i Centrum.
Alla har röntgenblick och poängblock.

Vad är att komma hem?

 

En kommentar

  1. Saran skriver:

    Lajkar definitivt.

Kommentera

Öppet brev till skilda mammor och pappor: Du själv är julen – det räcker.

juljus

”Kommer barnen att få en tillräckligt bra jul? Räcker jag till som ensam pappa att uppfylla en rimlig dos jul?
Vid den här årstiden för 7-8 år sedan var jag stressad.
Julstressad.

”Vilka lampor är inte för varma i pappersstjärnorna i fönstren och hur hänger man upp dem förresten?”
”Ska vi börja med lite julmat då och då i vardagsmaten?”
”Varför äter jag själv upp all pepparkaksdeg?”
”Kan jag städa undan alla julgrejor och säga till barnen att de har sovit JÄTTEEEELÄÄÄÄÄNGE och att julen redan varit? ”Sorry, tjejerna men jag sparade klapparna…”
”Måste man ha en gran trots att jag inte gillar såna, och de kostar mycket och är i vägen? Klart vi måste ha en gran…”

Och framför allt: ”Kommer barnen känna att det blir en tillräckligt bra och mysig jul? Räcker jag till?”
Och jag hade en liten gnagande oro om min fläckvisa sorg över liv utan äktenskap och mamma/farmor skulle rinna över och skvätta på barnen…

Jag slet och det blev bra. Men jag var alltid stressad. Aldrig jullugn. Glad över ungarnas glädje. Men inte så mycket egen glädje.
Men jag ser ju efteråt på foton att ungarna var jättenöjda.

Jag såg inte vilken väldigt stor marginal som befann sig mellan en totalt misslyckad jul, och min egen stress och oro för att inte kunna ”leverera”.
Jag ser idag att jag hade kunna taggat ner. Att ha en”Plan B” om inte allt funkat. Delta lite mer i stunden. Ha ett parti skumtomtar och julmust ifall man behöver nödproviant…

Så till dig mamma eller pappa som idag undrar om du kommer kunna skapa en bra jul för dina barn: Tagga ner. Ungarna är som små seismografer – de förstår ofta innan vi själva vet, hur vi vuxna mår. Skapa en jul som du också trivs med.
En utebliven perfekt jul är inte hela världen för barnen. Om inte DU tycker att det är hela världen.
Ungarna skriker att de vill ha olika dyra julklappar men det är faktiskt en nöjd och glad DIG som de faktiskt vill ha.

Du är deras jul. Det räcker.

God jul.

Heja dig. Det blir bra.

 

5 kommentarer

  1. Jenny skriver:

    Bra och helt rätt. Alla mår bra av att tagga ner inför julen.

  2. Lena skriver:

    Så kloka ord – jag har varit själv i snart 14 år m mina tjejer – de senaste åren planerar vi julen tillsammans ( vad vill vi) och jag får alltid höra att den stunden de älskar mest är vår stund på julaftonsmorgon när vi 3 äter frukost framför Tv’n o de öppnar klapparna från mig – det är den stunden som är viktigast på julen för oss ❤️ // Lena

  3. Lasse skriver:

    Jag började gråta när jag läste Lenas inlägg vet inte själv hur min jul med barnen kommer att bli nu när man blivit ”skild” . Har precis beställt boken som jag hoppas kan ge mig ett slags körschema närmaste tiden
    / Lasse

    • Ola Ringdahl skriver:

      Hej Lasse!
      Jag vet hur det känns med oron inför både jul och hundra andra saker, men det blir bra! Och bra att du släpper ut lite stress och sorg i form av gråt, det gör vi killar i allmänhet lite för sällan. Du kommer att ha tusentals med fina stunder med dina barn, var så säker. De älskar dig.
      Hoppas att boken kan ge dig både lite struktur och tröst.
      Ha det jättebra, snart är det vår!
      Ola

Kommentera

Blommor och pasta i Rom, ljudbok och ny bok

brollop

 

Piazza Navona. Vi har varsin cappucino framför oss och har konstaterat att de kostar 60 kr st. Kan det vara värt.

Spektakel: målare, de obligatoriska japanska turistgrupperna där alla lever genom en kameralins, alla vi vimmelkantiga turister med tummade kartor i händerna och näsan upp mot himlen. Och ett bröllopsfölje. Som plöjer igenom kommers och Hötorgskonst. Rom är på riktigt. Hela tiden. Bästa staden.
Och bröllop är så fina och fantastiska. Det kanske man inte tror om mig, eftersom jag skrivit en skilsmässobok. Men det gör jag. Kärleken är alltid värd att satsas och chansas på.

Vi bodde på Piazza Campo di Fiori, Blommornas torg. Där säljs blommor, grönsaker och hushållsredskap. Det har varit en handelsplats sedan 1400-talet. Myller, tjatter, skratt, dofter från kryddor och blommor,  samma kvinna som satt bakom en grönsaksstånd i tre dagar och rensade grönsaker från morgon till kväll. Hon sitter där just nu med största sannolikhet. Och här är jag. Lite overkligt att vi är sju miljarder och vi alla göra något. Nu.

Vi åt den bästa pasta carbonaran vi någonsin ätit. Trodde inte att det gick att göra pasta till gourmetupplevelser. Vinet kanske gjorde sitt till :-) .

För övrigt:

  • Flyttar. Tar all (typ) tid och kräver all projektledartalang som jag kan uppbåda.
  • Har nu sett min ljudbok utlagd på både Bokus och Adlibris. Känns märkligt bra. Och nu lite reklam: du kanske ska ge bort en ljudbok i julklapp till en särskild skild man i just DITT liv?
  • Skickade synopsis i fredags morse för ny bok till förlaget. Jag är nöjd och …uppspelt? Upphetsad? Nej… Riktigt förväntansfull!

Inom två veckor kommer vi att släppa en ny Det blir bra-sajt, där vi bl a kommer att erbjuda coaching. Mer om detta följer.

Ha riktigt bra.

Kommentera

Fira Fars dag – gratta dig själv!

Två saker inför Fars dag:
– Kom ihåg att gratulera dig själv. Det är det bästa du har gjort och är.
– När du ska gratulera en pappa i din närhet – kom ihåg att gratulera honom för hans egenskaper och person, inte att han alltid har varit bra på att snickra eller skjutsat till träningarna. Det är högst sannolikhet att han själv inte förstår skillnaden men det gör ju du. 

Fira för fan! :-) Livet är fint.

Kommentera

Jag fyller år och spelar in ljudbok

olaliten
För ungefär 46 år sedan.

Idag fyller jag 47 år och blev grattad på sängen av mina döttrar och fru. Hur lyxmysigt som helst! Konstigt att vara tre år i från 50…

Den här veckan spelar jag in min bok som ljudbok. Eftersom jag arbetar mycket som speakerröst och har egen studio, så spelar jag in på mitt eget kontor. Spännande att se om den kan få några lyssnare.

Var i Göteborg i söndags och träffade bokhandlare från Västsverige. Alltid intressant att träffa de som träffar läsare.

2 kommentarer

  1. Folke skriver:

    Stort Grattis!
    boken är läst och jag har fått massor av kunskaper om de processer som tar fart och att kunna hantera dom. Det här är andra gången för mig och jag känner igen mycket men stressen finns likafullt. Därför har luncherna med ditt sällskap varit till nytta och glädje. Blir det en fortsättning på ”Det blir bra” så ta gärna upp ”andra resan” och ”sitta kvar i ett hus fast man inte är tillsammans”

    • ola skriver:

      Tack Folke!
      Om boken hjälper dig, så är mitt mål uppnått. Det är själva idén och jag blir väldigt glad över att höra.
      Det är just genom sådana här kontakter och reaktioner som hjälper mig att fundera ut hur en fortsättning skulle kunna se ut.
      Ha det bra Folke och tack för att du tog dig tid!
      Ola

Kommentera

Inga spöken, bara hårt arbetande bokhandlare

backabol JohanOla
Kanske två bleka, men dock inte spökiga, författare: Johan Rundberg som skrivit ungdomsboken Kärlekspizzan, och jag.

I helgen befann jag mig på Bäckaskogs slott tillsammans med ett 80-tal bokhandlare från Sveriges södra delar, andra författare och förlagsmänniskor. Trots att det kändes som att det kunde spöka bland alla salar och tavlor med extremt feta guldramar, var det en väldigt trivsam stämning.

Häftigt att få träffa alla eldsjälar som fungerar som kulturella noder i mindre städer och orter, och höra hur de resonerar kring böcker och läsande!

Jag har inte ”gjort” någon mer än pratat med människor, ätit tre-rätters middag och pratar på en scen med författarkollegor, och ändå är jag trött… Människan är en gåta.

Jätteintressant scensamtal som gick för fort, med andra författare från Natur o Kultur: Lena Andersson, Johan Rundberg och makarna Clarence Craaford och Gunnel Saxon Craafoord.

Det var skånskt väder. Hade det varit en procents mer luftfuktighet hade vi befunnit oss i en sjö.

En kommentar

  1. […] fikade jag med min vän författaren. Vi känner varandra väl och pratade om olika skrivprojekt. Det går bra för honom och hans bok […]

Kommentera

För alla oss som tvivlar: GDG – Gör Din Grej!

handled

Det enda som jag någonsin övervägt att tatuera in på min kropp har varit GDG. Läs nedan.

Det var precis ett år sedan.
Jag och T, satt och åt middag på restaurang..
Och plötsligt uppstod det där samtalet. Det där bra samtalet. Som en extra stor syreficka där man hittar lugn och fokus.
Hon frågade hur det gick med boken (Det blir bra-boken)?
Jag hade ungefär tre månader kvar att skriva, och var jättestressad. Så jag lättade mitt hjärta:

  • Jag berättade att jag var orolig för att Lärda Akademiker skulle kritisera mig för att vara för ytlig och att jag inte hade tre doktorsgrader.
  • Och vem var jag som skulle få ge råd till skilda män, jag som inte hade suttit i samtal en massa år?
  • Och så vidare.

Jante och jag skålade.

 Det var då min fru sa De Rätta Orden.
– Men Ola, ska du inte bara göra din grej? Och strunta i vad andra eventuellt tycker?
Det var så klockrent. Det var klokhet och omtanke. Och det enda rätta sättet att tänka.

Så från den kvällen skrev jag på som jag aldrig gjort förr. Det var den absolut roligaste arbetsperioden i hela mitt liv.

Jag skriver fortfarande GDG på min handled när jag tvivlar.

Ge Jante ledigt. Väldigt länge.

Du kan inte göra något annat än att Göra Din Grej. Bära eller brista.
Det är fantastiskt.
Sätt igång.

GDG.

Kommentera

Releasepartyt för boken i måndags!

Ola-bokreleaseHelaLokal

Först hade jag inte tänkt ha något party. Dels har jag en blyg ådra (vilken man kanske inte tror?) som gör att jag tycker att det lite jobbigt att stå i centrum. Å andra sidan kan jag tycka att det är roligt också… Sa någon motsägelsefull?

Men jag ändrade mig! Därför att jag har så många kompisar som jag vill tacka för att de hejat under bokens tillblivelse, och sedan varit så otroligt generösa och glada för min skull så fort min bok har synts i något sammanhang!
Så tack alla!

Ola-bokrelease-Datanktejag
”…och då tänkte jag till så HÄR många gånger hur sjillsmässa stavas”

Ola-bokrelease-tilt
Om man går på releasefester varje dag i många veckor kommer man nog att se världen lite suddig…

(Fotograf: Isa Diamant – Tack Isa!)

Kommentera