Jag pratar på lördag på Bokmässan – kom dit!

2013-09-17 08.13.36

Jag är med på bokmässan för första gången och kommer dessutom att medverka.

Jag är väldigt stolt men också ödmjuk (nåja) inför hur många författare och talare som deltar på mässan. Jag hittade inte min programpunkt i Bokmässans tidning första gången. Jag fick slå upp i index… :-)

Jag kommer att prata med  läkaren och hjärn- och stressexperten Nisse Simonson. Han har arbetat som kirurg i Östersund i 40 år så han har pratat med många karlar i nöd i sina dagar… Fantastiskt intressant och klok människa. Är också med min bok där han blir intervjuad.
Jag ska också prata med professorn och hjärnforskare Martin Ingvar där jag ska försöka undersöka och fråga om hur hjärnan fungerar (särskilt hos män) i livskriser som skilsmässa. Och har belöningssystemet något alls med att göra att prata eller inte prata om känslor.
Kom dit!

När behöver män prata? I samtal m Nisse Simonson
lördag 14:30-14:50
Hälsa & Livsstil

Manual för skilda män. intervjuar Martin Ingvar
lördag 16:30-16:50
20 min-seminarium

9 år sedan i en skild Olas värld.

Jag sitter i köket. Har gått upp kl 05.00 för att bli klar med ett skrivjobb. Kaffe. Radio. Slås av minnet hur det var som nyskild och ganska vilsen.

9 år sedan.

September.

Morgontrött.

Morgnarna har blivit mörkare och mörkare.

Varenda sak har ”-jävel” efter sig. Smörgåsjävel. Kaffekoppjävel. Morgonrockjävel. Mörka himmel-jävel. Radiojävel. Morgontidningsjävel.

Morgontrött. Sa jag att jag är sur de första 5 minuterna?

Varenda antydan till hurtighet hos radions programledare gör att jag önskar att jag hade Dirty Harrys Magnum och sköt bort den lilla Philipsapparaten vidare ut från detta liv.

Men jag har lärt mig en sak. Att gå upp en halvtimme före barnen så att jag är redo och igång när jag väcker dem.

Den halvtimmen är värt allt.

Därför då har alla ”jävel” försvunnit för 20 minuter sedan. Kaffet har fått igång mitt maskineri. Duschen har väckt mig ytterligare. Jag har hunnit slagits av sådant som är bra. Också.

På med dagens arbetskläder (förutom kavajen som inte kan få syltfläckar på sig). Och sedan väcka två lintottar med frisyrer som skulle göra 70-talets punkare gröna av avund.

Att stoppa ner näsan i deras sovvarma nackar och dra in lukten. Av kärlek.

Och bli påmind om vad som är viktigt. Egentligen.

Det kommer att bli bra.

 

 

 

 

”Hej, jag heter Ola..” – Anonyma doftberoende

rituals2

”Hej alla. Jag heter Ola”

(Här kommer du in och säger ”Hej Ola”)

Det är verkligen dags för mig att komma ut ur garderoben och erkänna för mig själv: Jag har blivit beroende av dofter. Det började för tre år sedan. Jag ramlade över en handtvål av ett franskt märke som gjorde att jag bara gick omkring i flera timmar och luktade på mina händer. Citrus. Citronträd. Solig sen eftermiddag i Bretagne. Jag var såld.

Och så har det fortsatt.
Det handlar ju inte bara om handtvål. Beroendet finns även kring eau de cologne och duschtvål.

Och doftljus. Ibland har jag en rand av stearin runt näsborrarna när jag kommer ut från vissa affärer.

Mitt senaste fynd är en duschkräm från Rituals som heter Hamam Delights. Och det luktar faktiskt exakt som det gjorde i ett hamam jag besökte i Istanbul för sju år sedan. Jag ser det, av varma vattenångor, disiga rummet framför mig. Den uppvärmda marmorskivan som mätte fem gånger fem meter. Det märkliga ”örngottet”/tvättsvampen som löddrade som en diskmaskin som gått bananas, när jag låg på mage och ovarsamt blev tvättade på ryggen.
Det tog ett tag innan jag kom på vad det var för doft. Men sen. Eucalyptus.

Men eftersom det inte påverkat min familj eller ekonomin särskilt märkbart, så tänker jag att jag har allt under kontroll.

Det känns skönt att få dela det här.

9 tips – Bra intervju i Aftonbladet med Mikael om sin skilsmässa

aftonbladet

I förrgår berättade Mikael (inget efternamn i artikeln) i Aftonbladet om hur han kom vidare efter sin skilsmässa efter att börjat prata ”på riktigt” med sina vänner. Och öppna upp.
Fint, öppet och starkt av Mikael att berätta.

Läs hela artikeln här

Han delade med sig 9 tips på hur man tar sig igenom skilsmässan. Bl.a.:

  • ”Var öppen på jobbet, så kollegorna förstår varför du är ledsen eller ofokuserad.”
  •  ”Det går inte att skiljas från sina minnen – men du bestämmer själv hur du ser på historien. På så sätt kan du leva vidare utan bitterhet och sorg.”
  • ”När du mår som sämst – se till att få tre leenden om dagen från okända människor. Prata med någon, håll upp en dörr. Det här tillämpar jag fortfarande.”

I samband med artikeln gjorde också Aftonbladet en kort intervju med mig där jag pratar om att vi måste odla våra sociala kontakter även om det känns ovant. (länk),

 

Skriver tack på insidan av boken – nu är det på riktigt

bokpackarbild

Sitter på förlaget och skriver ”Hej!” och ”Tack” på första sidan på boken och lägger i en hög som ska skickas till de fantastiska människor som hjälpt mig på olika sätt att göra boken, eller tro på mig själv.

Nu är det så extremt mycket på riktigt. Hisnande och befriande på samma gång. Kompisar skriver på FB att de köpt boken idag och vill ha den signerad.

Det är som att samma dag få barn och direkt se den försöka gå på egna ben… Konstigt.

Hej i lingonskogen!

Jag hoppas grannen till Kristian Gidlunds mamma vågar säga hej

Jag beklagar sorgen över din död, Kristian Gidlund.
Du gjorde en makalöst stor insats som orkade skriva och prata om din sjukdom och din alldeles för tidiga död.

Jag sänder mina tankar till din mamma. Och pappa. Och dina syskon. Som overkligt ser sin Kristian på löpsedlar på bensinmacken och i ICA idag. Domnade i hjärtat. Och trots att Kristian har dött så ändå fortsätter bilarna att köra på vägen utanför och ni hör människor prata i sina mobiltelefoner.

Som om inget har hänt. Men allt har hänt.

Jag sänder även mina tankar till er om två månader då begravningen har varit och Kristian inte är på löpsedlarna. Men det är nästan lika stumt och konstigt hos er. Världen omkring er fortsätter som om inget har hänt. Men allt har hänt.

Jag hoppas att grannen till Kristians föräldrar vågar stanna upp även om två månader och säga något, även om det blir klumpigt eller konstigt. Det kommer att spela roll. Och att människor på ICA står ut med sig själva när de stammar fram något, fastän de inte vet vad de ska säga. Därför att det lindrar smärtan. Det spelar roll.

Jag tror inte på att lämna människor ensamma ”i fred”. Vi människor behöver människor i svåra stunder.

Därför att allt har hänt.

 

Jag ser ryggen på Gösta Ekman…

…och färdas tillbaka 35 år tillbaka.

Då gick jag och brorsan Jonas  på matinéer och såg att Angöra en brygga. Några år senare kröp jag ihop i skrattspasmer åt Papphammar.

Det slog mig: Gösta Ekman är det närmaste att faktiskt få se tomten på riktigt. Alltså han den trygge, rolige, men framför allt lite mytiske och overklige. En jätterolig gubbe i en TV hemma i vardagsrummet. TV:n står tre meter bort, men gubben skulle kunna bo på månen.

Men Gösta Ekman bor inte på månen. Han bor på Södermalm i Stockholm och tar en promenad en tisdagsmorgon på Södermannagatan. Han har en rock i skiftningen beige/ljusgul, och han har inte mycket hår kvar på skulten Gösta. Han är en liten gubbe.

Tack Gösta.

Tänk. Jag har såg ryggen på Gösta Ekman idag.

 

Bröllopsdag, TV 4:s nyhetsmorgon och bästa filmen på länge

OlaTV4Webb

Wow.
Vilken dag.

Pratade i förmiddags i TV 4:s nyhetsmorgon med Jessica Almenäs som programledare. Jag blev överraskad över att hon hade korta naglar, men de var snyggt målade
Jag var lite nervös så klart. Fokuserad. Hade sällskap av bästa redaktören Ingrid.
Roligt atttitta in i Världen Där De Gör TV: Åt höger såg ju allt ut som det brukar göra i min TV på helgmorgnarna. Och till vänster var det ju totalt kaos med kameror, personal, spotlights och kablar som jag blev varnad för att inte snubbla över.

Det är egentligen först i sådana här  ”skarpa” situationer , då jag verkligen måste skärpa mig för att förklara vad jag har skrivit och varför. Det är nyttigt med att få en fråga i direktsändning, som ”varför har du skrivit den här boken?”.

Mitt svar var, och är: Därför att jag hade själv behövt den här boken för 10 år sedan. Inte för att livet efter skilsmässan var extremt miserabelt eller dramatiskt. Utan snarare för att det var ensamt och tomt och att jag var orolig för hur allt skulle bli? Hur skulle barnen bli påverkade?Hur skulle det gå med ekonomin? Skulle jag träffa någon ny?

Jag tror det gick bra. Vad tycker du?
KLICKAR DU HÄR SÅ KAN DU KOLLA PÅ MIN INSATS  (T.O.M. 15 oktober)

Bröllopsdag.
Ett år i dag. Tack T.
Jag älskar dig.
Enkel middag i Sickla. Champagnen jag fick från förlaget när den första tryckta boken kom för några dagar sedan.

Bio på kvällen. Monica Z. Något av det bästa jag sett på länge. Välgjort i bildkomposition, snyggt ljus. Men framför allt är Edda Magnasons insats som Monica så…konstigt bra. Hon pratar. Och sjunger. Och rör sig. Som den riktiga Monica Zetterlund. Utan att det en sekund känns som imitation. Därför att det samtidigt också är något eget.
Kjell Bergkvist som den sure och Jantestyrda pappan får nog Guldbagge nästa gång det blir av. Det är särskilt en scen som gjorde att i alla fall mina tårar började trilla, när Monica i direktsändning från New York dedikerar en låt till pappan som sitter i pyjamasen och lyssnar på sändningen i transistorradion i köket.

Här är en Monicafavorit: Monica Zetterlund – Monicas vals

 

Tada! Premiär.

Hej!!

Det var egentligen det enda jag ville säga just nu. Jag är så glad för att få vara här.
Tänk om vi kunde få till en transaktion här som passar både mig och dig – jag bjuder på mig själv och mina tankar, och du hör av dig och tycker till?

I OLAS HUVUD IDAG:
• TV 4 Nyhetsmorgon söndag. Då ska jag vara med och prata om boken Det blir bra – manual för skilda män. Jessica Almenäs är programledare.
• Jag är ansvarig för att ha missfärgat en av döttrarnas klädhög i tvätten. Måste komma på någon sätt att kompensera.
• Skrammelreggae. Har du hör den här? Lee ”Scratch” Perry – Soul train.
• Bakgårdar i Gamla Stan kan vara förtrollande.
• Snuvan är på väg bort.
• Tacksam.

Jo. Ett skrivråd. Som jag frångår i detta nu: Försök alltid sova på en text innan du skickar iväg eller låter någon läsa.