Blommor och pasta i Rom, ljudbok och ny bok

brollop

 

Piazza Navona. Vi har varsin cappucino framför oss och har konstaterat att de kostar 60 kr st. Kan det vara värt.

Spektakel: målare, de obligatoriska japanska turistgrupperna där alla lever genom en kameralins, alla vi vimmelkantiga turister med tummade kartor i händerna och näsan upp mot himlen. Och ett bröllopsfölje. Som plöjer igenom kommers och Hötorgskonst. Rom är på riktigt. Hela tiden. Bästa staden.
Och bröllop är så fina och fantastiska. Det kanske man inte tror om mig, eftersom jag skrivit en skilsmässobok. Men det gör jag. Kärleken är alltid värd att satsas och chansas på.

Vi bodde på Piazza Campo di Fiori, Blommornas torg. Där säljs blommor, grönsaker och hushållsredskap. Det har varit en handelsplats sedan 1400-talet. Myller, tjatter, skratt, dofter från kryddor och blommor,  samma kvinna som satt bakom en grönsaksstånd i tre dagar och rensade grönsaker från morgon till kväll. Hon sitter där just nu med största sannolikhet. Och här är jag. Lite overkligt att vi är sju miljarder och vi alla göra något. Nu.

Vi åt den bästa pasta carbonaran vi någonsin ätit. Trodde inte att det gick att göra pasta till gourmetupplevelser. Vinet kanske gjorde sitt till :-) .

För övrigt:

  • Flyttar. Tar all (typ) tid och kräver all projektledartalang som jag kan uppbåda.
  • Har nu sett min ljudbok utlagd på både Bokus och Adlibris. Känns märkligt bra. Och nu lite reklam: du kanske ska ge bort en ljudbok i julklapp till en särskild skild man i just DITT liv?
  • Skickade synopsis i fredags morse för ny bok till förlaget. Jag är nöjd och …uppspelt? Upphetsad? Nej… Riktigt förväntansfull!

Inom två veckor kommer vi att släppa en ny Det blir bra-sajt, där vi bl a kommer att erbjuda coaching. Mer om detta följer.

Ha riktigt bra.

Fira Fars dag – gratta dig själv!

Två saker inför Fars dag:
– Kom ihåg att gratulera dig själv. Det är det bästa du har gjort och är.
– När du ska gratulera en pappa i din närhet – kom ihåg att gratulera honom för hans egenskaper och person, inte att han alltid har varit bra på att snickra eller skjutsat till träningarna. Det är högst sannolikhet att han själv inte förstår skillnaden men det gör ju du. 

Fira för fan! :-) Livet är fint.