Gomorron Sverige SVT i morse: Att presentera en bok på 200 sidor på fem minuter

svtPlay
(
Klicka på bilden om du vill kolla hur det gick)

I morse var jag med i Gomorron Sverige i SVT. 06.45.
Paradoxen är att man ska vara så avspänd, men samtidigt så skärpt för att svara så bra som möjligt på frågorna.
Programledarna var snälla och engagerade.
Jag pratade lite med Magnus Hedman (f.d. fotbollsproffset) när vi väntade på att få komma in i studion, om män och skilsmässor. Han har själv skrivit en bok om sin jobbiga resa där skilsmässan ingick. Han fick min bok. Jag är nyfiken på vad han tycker.
Värdinnan var proffsig.
Allt var toppen.
Skönt när var är över.
Försöker njuta samtidigt som det är skönt att det över.

Lite halvkrångligt att ta sig an resten av dagen efter en sådan start, men jag får vara nöjd om det går på halvfart. :-)

Ha en skön dag!

2 kommentarer

  1. Folke skriver:

    …och några timmar senare fick jag boken, vackert inslagen i present av en kollega som sett inslaget i morse. Under lunchen började jag läsa, jag är glad att du skrivit handboken och ska följa din blogg med intresse.

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

Ola skrivtips – ta dina idéer på allvar

bloddMoln

Den absolut största framgången för mig i och med boken Det blir bra – Manual för skilda män, är att jag fick en idé och tog mig modet att ta den på allvar.
Den största framgången är alltså på ett djupt personligt plan.
Jag var under hela tiden jag skrev på boken inställd på att det kanske inte var någon annan som var intresserad av ämnet och att jag kanske inte skulle kunna få någon intresserad att ge ut den? Men för första gången tog jag mig tiden att verkligen genomföra en idé därför att jag tyckte att den var så bra.
Resultatet? Jag har fått den utgiven på Natur & Kutlur och får sitta i TV och prata om den.
Det gör att jag idag tar mina idéer på mycket större allvar. Jag presenterade fem stycken nya bokidéer förra veckan för min redaktör. Hon tyckte att de var bra. Vi ska prata vidare. Jag har börjat våga tro på mina idéer på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare.
Men. Egentligen är det här bara en affär mellan mig själv och mig själv.

Olas punkter:
* Det är mycket viktigt att ta sina idéer på allvar.
Utan idéer – aldrig en endaste bok.

* Det börjar alltid med en idé för alla författare. Om du drömmer om att skriva professionellt måste du umgås respektfullt med dina idéer.

* Alla dina idéer är bra. Tills du har tänkt igenom om de verkligen är det.

* Alla dina idéer är inte bra. Men ändå värda att sparas därför att du senare ska kunna utvärdera dem.

 

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

God morgon skilde Ola Ringdahl – för tio år sedan

God morgon mig själv för tio år sedan.

Lördagsmorgon. Du har vaknat vid 7 trots att du planerade sovmorgon. Det tickar av en dov stress. En liten oro som piper tyst som en  äggklocka. Barnen bor inte hos dig den här helgen. Du ”borde” vara mer lättad över din egentid, och visst är det skönt på ett sätt…

Men det är ganska tomt.
Inte tomt på det dramatiska sättet, eller det ångestfyllda, eller gråt–ut-och-hulka-sättet, eller måste-bli-skitfull, eller måste-döva-med-Ben&Jerry´s-sättet. Utan bara GANSKA.
Ganska gör det också futtigt.

Men det är tomt.

Du har satt på radion i köket och Morgon-TV i vardagsrummet för att fylla tomrummet.

Livet är som en julkalender. Man öppnar en ny lucka varje morgon för att få veta vad som ska hända. Du undrar vad som ska hända i framtiden? Ska livet vara så här?

God morgon Ola. Jag sätter mig bredvid dig här i soffan i vardagsrummet och tar en kopp kaffe med dig. Du behöver inte veta hur, men jag kan lova dig att det kommer att ordna sig. Det blir bra.

Är du tacksam för något? Ok, vad är du tacksam för?

Jag tar mig friheten att tipsa dig: Jag skulle börja med att gå ut och gå en trekvart, om jag var du. Det är skönt mot oro.
Ät en god frukost.
Fundera på vad du måste göra idag.
Fundera på vilka människor som verkligen ger dig energi och du blir glad över. Ska du kanske träffa någon av dem? Om du vill – gör något helt själv men var inte orolig för att du alltid kommer att vara ensam.

Fundera på fem saker som du tycker om med dig själv.

Jag känner som en slags storebror så mycket ömhet inför dig Ola, för tio år sedan. Du är en rörande engagerad pappa. Du är en människa som vill andra gott. Hitta sådant du tycker om dig själv, lika mycket som jag kan se nu. Stå ut med det som är mindre bra.

Jag gillar dig. Tänk om du hade mer tillit…

Ha en jätteskön lördag.

Kram

Ola

 

 

2 kommentarer

  1. Jenny skriver:

    Godmorgon Ola, både idag och för tio år sen. Bra skrivet, tillit är vad vi alla borde ha lite oftare. Och sen vill man ju ha en sån där snäll storebror, som påminner om att allt ordnar sig. Kram!

    • ola skriver:

      Godmorgon själv Jenny!
      Tack. Att uppfinna en egen Mållgan är nog något av det smartaste vi kan göra. Kram!

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

Det är som att skaffa hund – En blogg väntar aldrig

bokmassa2

Jag lär mig hela tiden.

Som att skriva denna blogg.
Jag inser att oavsett vad jag har för bra ursäkter så ser det alldeles för tomt ut när jag låter bli att skriva en vecka i denna blogg.
Det är som att skaffa hund. Även om jag har att göra mycket på jobbet så måste den få komma ut och gå lite och uträtta sina behov. Varje dag.

Detta innebär att jag något högtidligt härmed lovar att skriva minst fem gånger i veckan på bloggen. I värsta fall kort. I bästa fall kort. Långt ibland.

Är vi klara med det?
Ok, kort rapport om varför Ringdahl varit så Busy And Important:

Bokmässan var i helgen. Jag åkte ner fredagkväll, fick hotellrum med utsikt över ett upplyst Liserberg- lyxig känsla.
Lördagen: orden är JÄTTESTORT och JÄTTEMYCKET. En blandning av:

– Förlagsstockholm som kommit ner för att framför allt jobba hårt men också lite gå på ”firmafest” på kvällarna

– och den fantastiska armé av kvinnor i övre medelåldern som får Sveriges kulturvärld att fungera. Det är de som köper våra böcker och går på våra föreläsningar. Tack.

Jag höll två scensamtal under lördagen.
Det första var med den härlige Nisse Simonsson, pensionerade men grymt aktive läkaren som är expert på stress och hjärnan. Han drar alltid publik och får människor att skratta och må bra och tänka till.
Det andra samtalet var med hjärnforskaren Martin Ingvar, där han bjöd på den faktiska kunskapen/vetenskapen kring hur män fungerar i kris och under stress. Han är en person som bjuder in lekmän som jag in i den akademiska kunskapernas djungel, på ett väldigt generöst sätt.

Middag på kvällen med människor från förlaget och författare. Jättetrevligt!

Söndagen förflöt mycket lugnare för min del, och jag slapp de gigantiska nervösa svettringarna som kavajen dolde så elegant under lördagen.

För övrigt:

  • Är med på tisdag morgon i SVT:s nyhetssoffa. Samma dag provfilmar jag som programledare för hemligt TV-program.
  • Är antagligen med i Aftonbladets söndagsbilaga till helgen.
  • Håller på och säljer lägenheten i Tallkrogen, ska flytta till en hyresfyra i Hammarby sjöstad (tjoho!), kolla in min lägenhet på Hemnet om du vill.
  • Har börjat medverka i ett relationsprogram i P4 Halland

 

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

Jag pratar på lördag på Bokmässan – kom dit!

2013-09-17 08.13.36

Jag är med på bokmässan för första gången och kommer dessutom att medverka.

Jag är väldigt stolt men också ödmjuk (nåja) inför hur många författare och talare som deltar på mässan. Jag hittade inte min programpunkt i Bokmässans tidning första gången. Jag fick slå upp i index… :-)

Jag kommer att prata med  läkaren och hjärn- och stressexperten Nisse Simonson. Han har arbetat som kirurg i Östersund i 40 år så han har pratat med många karlar i nöd i sina dagar… Fantastiskt intressant och klok människa. Är också med min bok där han blir intervjuad.
Jag ska också prata med professorn och hjärnforskare Martin Ingvar där jag ska försöka undersöka och fråga om hur hjärnan fungerar (särskilt hos män) i livskriser som skilsmässa. Och har belöningssystemet något alls med att göra att prata eller inte prata om känslor.
Kom dit!

När behöver män prata? I samtal m Nisse Simonson
lördag 14:30-14:50
Hälsa & Livsstil

Manual för skilda män. intervjuar Martin Ingvar
lördag 16:30-16:50
20 min-seminarium

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

9 år sedan i en skild Olas värld.

Jag sitter i köket. Har gått upp kl 05.00 för att bli klar med ett skrivjobb. Kaffe. Radio. Slås av minnet hur det var som nyskild och ganska vilsen.

9 år sedan.

September.

Morgontrött.

Morgnarna har blivit mörkare och mörkare.

Varenda sak har ”-jävel” efter sig. Smörgåsjävel. Kaffekoppjävel. Morgonrockjävel. Mörka himmel-jävel. Radiojävel. Morgontidningsjävel.

Morgontrött. Sa jag att jag är sur de första 5 minuterna?

Varenda antydan till hurtighet hos radions programledare gör att jag önskar att jag hade Dirty Harrys Magnum och sköt bort den lilla Philipsapparaten vidare ut från detta liv.

Men jag har lärt mig en sak. Att gå upp en halvtimme före barnen så att jag är redo och igång när jag väcker dem.

Den halvtimmen är värt allt.

Därför då har alla ”jävel” försvunnit för 20 minuter sedan. Kaffet har fått igång mitt maskineri. Duschen har väckt mig ytterligare. Jag har hunnit slagits av sådant som är bra. Också.

På med dagens arbetskläder (förutom kavajen som inte kan få syltfläckar på sig). Och sedan väcka två lintottar med frisyrer som skulle göra 70-talets punkare gröna av avund.

Att stoppa ner näsan i deras sovvarma nackar och dra in lukten. Av kärlek.

Och bli påmind om vad som är viktigt. Egentligen.

Det kommer att bli bra.

 

 

 

 

2 kommentarer

  1. Lena skriver:

    :-) vilken underbar morgon !

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

”Hej, jag heter Ola..” – Anonyma doftberoende

rituals2

”Hej alla. Jag heter Ola”

(Här kommer du in och säger ”Hej Ola”)

Det är verkligen dags för mig att komma ut ur garderoben och erkänna för mig själv: Jag har blivit beroende av dofter. Det började för tre år sedan. Jag ramlade över en handtvål av ett franskt märke som gjorde att jag bara gick omkring i flera timmar och luktade på mina händer. Citrus. Citronträd. Solig sen eftermiddag i Bretagne. Jag var såld.

Och så har det fortsatt.
Det handlar ju inte bara om handtvål. Beroendet finns även kring eau de cologne och duschtvål.

Och doftljus. Ibland har jag en rand av stearin runt näsborrarna när jag kommer ut från vissa affärer.

Mitt senaste fynd är en duschkräm från Rituals som heter Hamam Delights. Och det luktar faktiskt exakt som det gjorde i ett hamam jag besökte i Istanbul för sju år sedan. Jag ser det, av varma vattenångor, disiga rummet framför mig. Den uppvärmda marmorskivan som mätte fem gånger fem meter. Det märkliga ”örngottet”/tvättsvampen som löddrade som en diskmaskin som gått bananas, när jag låg på mage och ovarsamt blev tvättade på ryggen.
Det tog ett tag innan jag kom på vad det var för doft. Men sen. Eucalyptus.

Men eftersom det inte påverkat min familj eller ekonomin särskilt märkbart, så tänker jag att jag har allt under kontroll.

Det känns skönt att få dela det här.

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

9 tips – Bra intervju i Aftonbladet med Mikael om sin skilsmässa

aftonbladet

I förrgår berättade Mikael (inget efternamn i artikeln) i Aftonbladet om hur han kom vidare efter sin skilsmässa efter att börjat prata ”på riktigt” med sina vänner. Och öppna upp.
Fint, öppet och starkt av Mikael att berätta.

Läs hela artikeln här

Han delade med sig 9 tips på hur man tar sig igenom skilsmässan. Bl.a.:

  • ”Var öppen på jobbet, så kollegorna förstår varför du är ledsen eller ofokuserad.”
  •  ”Det går inte att skiljas från sina minnen – men du bestämmer själv hur du ser på historien. På så sätt kan du leva vidare utan bitterhet och sorg.”
  • ”När du mår som sämst – se till att få tre leenden om dagen från okända människor. Prata med någon, håll upp en dörr. Det här tillämpar jag fortfarande.”

I samband med artikeln gjorde också Aftonbladet en kort intervju med mig där jag pratar om att vi måste odla våra sociala kontakter även om det känns ovant. (länk),

 

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

Skriver tack på insidan av boken – nu är det på riktigt

bokpackarbild

Sitter på förlaget och skriver ”Hej!” och ”Tack” på första sidan på boken och lägger i en hög som ska skickas till de fantastiska människor som hjälpt mig på olika sätt att göra boken, eller tro på mig själv.

Nu är det så extremt mycket på riktigt. Hisnande och befriande på samma gång. Kompisar skriver på FB att de köpt boken idag och vill ha den signerad.

Det är som att samma dag få barn och direkt se den försöka gå på egna ben… Konstigt.

Hej i lingonskogen!

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar