Män förklarar saker för män också.

Apropå Rebecca Solnit och hennes bok ”Män förklarar saker för mig”, som jag ännu inte har läst mer än några recensioner på och inser att jag ska införskaffa…

Jag drar mig till minnes tretusen fester jag varit på, där högljudda män efter några glas vin har blivit ännu mer högljudda och oavsiktligt spottat mig i ansiktet (ansiktsfärgen djupnar till tomatröd, saliven går inte att hejda) samtidigt som de går igenom den senaste Bob Dylan-plattan (spår för spår) EFTERSOM JAG INTE HAR BEGRIPIT DEN!

Det behöver verkligen inte vara en kulturman för att saker ska förklaras, tänker jag. Det räcker med en box rödvin och att Bob Dylan har en hyfsat ny skiva ute så börjar förklaringståget att skena längs rälsen. Jag försöker jämt kasta mig av det där tåget i farten, men han med saliven är konduktör och han tänker inte släppa taget om sin ofrivillige passagerare.

Jag satt på en middag en gång för hundra år sedan och plötsligt säger min bordsgranne att Beatles inte har gjort en enda bra låt. Däremot tyckte han att vi skulle lyssna på Pantera, för alla deras låtar var bättre än Beatles låtar. Det var ett riktigt band, det. Och så klev han upp från middagen och satte i en kassett i bandspelaren (jag sa ju att det var hundra år sedan.) Ur högtalarna strömmade Pantera.

”Men det kan du väl ändå inte mena”, svarade en tjej mittemot honom, när vi lyckades få honom att stänga av skiten på stereon.

”Säg EN låt med Beatles som är bättre än NÅGOT som Pantera har gjort”, sa killen och hans upprörda röst lät som en ångvissla.

She loves you”, försökte tjejen.

Den kvällen slutade med att killen stod och hängde på mina axlar och berättade för mig att det var bara han och jag på den här jävla festen som fattade Pantera. Och det berättade han för mig utan att jag hade sagt ett ord om Pantera.

Män förklarar saker för män också.

/Peo

imagesQT1QVTYL

Kommentera