Mental jetlag.

Tillbaka i åtta grader och regn. Det är inget att deppa över, inte mer än en kort stund i vart fall, även om jag såklart hellre hade tagit med mig Barcelonavädret hem till Sverige. Det är den 19e maj och så får jag användning för min snygga vinterrock igen! Alltid något, tänker jag. (Det är viktigt att klä sig som svårmodig författare och vintern i maj hjälper mig att klara av det.)

Mirómuseet uppe på berget, väster om Barcelona, rekommenderar jag er som är på väg dit. I matväg så är det som vanligt: Ta er en bit bort från turistströmmarna, leta upp ett hål i väggen där det sitter spanska familjer på uteserveringarna och beställ husets tapas och sen är det klappat och klart. En middag med fantastiska smaker för tvåhundra spänn, vinet inkluderat. Ansjovis, musslor, ostar och röror kommer in på små fat och golvar smaklökarna.

Men vad har detta att göra med en litteraturblogg på B&D, undrar du? Svar: Inte ett smack! Men det vanliga livet måste levas också,  så att jag får något att skriva om. Strindberg sa ju: ”Jag reser inte för att resa. Jag reser för att ha rest.”

Vet inte hur man ska ställa sig till det där. Det är ju mäktigt att komma till nya länder. Till och med en grinig nattportier blir ju till något som det går att skriva om i efterhand. Men då måste man ju först ha träffat grinollen, tänker jag. Med andra ord: Förvänta er en roman i framtiden som utspelar sig i Barcelona med en jätteförbannad nattportier i huvudrollen.

/Peo

Barcelona Spain

Barcelona Spain

 

 

 

Kommentera