Biografierna som är värda din tid.

Hallå, hallå.

Vi går in i maj och jag gissar att ni har rullat ut grillarna och lagt ifrån er böckerna. Eller?

Jag har fått tillbaka manus från Massolit och har fullt upp med att skriva en roman. Går nu officiellt in i dimman, men kommer givetvis inte att lämna er helt i sticket, kära läsare.

Tänkte jag skulle berätta lite om ett trick som jag faktiskt tillämpar. Här är problemet: När jag själv skriver så kan jag inte läsa.

Så var det länge, vilket var jobbigt, eftersom att BARA umgås med sin egen text i sex månader kan bli rätt besvärande. Man behöver ju något annat, men länge drogs jag med en skräck för vad andra böcker skulle göra med min text (något negativt, givetvis…) De två första böckerna är skrivna i sträng avhållsamhet från annan litteratur, men med den tredje boken släppte det lite och jag insåg att annan litteratur tvärtom berikade det jag själv höll på med.

Här vill jag bara säga att MELLAN böcker, alltså de andra sex månaderna när jag inte jobbar på ett manus, har jag plöjt så fruktansvärt mycket böcker för att kompensera, läsa i kapp, etc. Ja, ni fattar. Alla har sitt sätt att tanka på. Men problemet kvarstod: jag kunde inte läsa när jag själv skrev och jag ville gärna läsa då också.

Lösningen var så löjligt enkel: Jag råkade lägga ögonen på en biografi, skriven på engelska. Och plötsligt var det inget problem att läsa överhuvudtaget. Engelskan skapade den nödvändiga distansen.

MEN! Det är faktiskt några biografier jag vill tipsa er om idag. Just nu läser jag ”Girl in a band” av Kim Gordon. Är alltså halvvägs genom den, handlar om hennes uppväxt, hur hon startade Sonic Youth, blev stor rockstjärna och gick igenom en sårig skilsmässa från mannen hon startade bandet med. Mycket bra. Du behöver inte älska rock för att läsa den, jag lovar.

Kim Gordon

När din rock-kvot är fylld, då föreslår jag en något mer kontroversiell biografi: Roman Polanskis. Vad vet du om honom? Att han är en snuskgubbe som gillar för unga tjejer och har ett fängelsestraff hängande över sig, vilket stämmer och är osmakligt. Så varför rekommendera den? För att den är välskriven, givetvis, av honom själv. Han är filmregissör och hela boken är skriven i tydliga bilder, nästan som scenanvisningar. Jag har knappt sett några av hans filmer (Chinatown, Bitter moon…), men jag fick tipset om den här bion eftersom jag håller på med research i ett särskilt ämne. Det är en sjuk människa som har skrivit boken, han är självgod och manisk, men också en bra författare. Återigen, du behöver inte älska film för att läsa den, jag lovar.

Polanski

När sedan din rock- och snuskgubbekvot är fylld, då föreslår jag juvelen bland biografier: André Agassis fantastiskt självutlämnande Open! Här har vi en världsetta i tennis som hatar sporten. Mycket turbulent barndom, uppväxt och även turbulenta år på ATP-touren. Gift med Steffi Graaf, en annan fantastisk tennisspelare, djupt olycklig i större delen av sitt liv. Hur kan man vara bäst i världen på något som man alltid har avskytt? Behöver jag säga det? Du behöver inte älska tennis för att läsa den här boken. Låt mig avsluta med en kliché: Det här är ett starkt livsöde. Missa inte.

Agassi

Mina vänner, det här lär ju hålla er sysselsatta en stund. Välj och vraka, välj bort om det inte känns rätt. Jag måste gå tillbaka till min manushög och fortsätta. Vi hörs snart.

Ritorno 150503

/Peo