Kärleken passerade här en gång.

karleken_passerade_har_en_gang-26582308-frntl

 

”En dag kommer du inte att kunna gråta länge”, säger han. ”Och det är en obehaglig upplevelse, jag lovar.”

”Vad menar du med det?”

”Först har du all den här smärtan som du känner nu. Den blir din identitet. Och när smärtan så småningom försvinner, måste du förhålla dig till det. Självklart är det skönt att du mår bättre, när den dagen kommer. Men det betyder också att någonting i dig definitivt är över.”

”Hon går emot en naturkraft. Vi är menade för varandra.”

”Kanske. Men hon verkar inte tycka det.”

”Jag vill att hon kommer tillbaka.”

Han nickar. Det förstår han att jag vill.

”Vad är det som är värst?” frågar han.

”Ingrid och Fanny så klart. Det är hemskt att se hur de saknar henne. Men för mig är det tomheten. Jag vet inte vad jag ska göra längre.”

”Du kanske bara är rädd för att vara ensam?”

Kan ingen stänga av den här gråten?

”Nej, så är det inte”, snörvlar jag. ”Det är Johanna jag längtar efter.”

”Då ska du slåss för henne”, säger Theodor. ”Fortsätt slåss för henne.”

 

Kommentera