Nu vänder vi blad

Jag har fått vara gäst här hos Books & Dreams i några månader och det har varit en alldeles väldigt trevlig plats att få vara gäst på. Nu är jag uppfostrad så att jag vet att det som gäst är bra att dra sig tillbaka innan värden tröttnar, börjar gäspa och borsta tänderna. Det är bäst att gå när det är som trevligast.

Från om med nu och sedan finns jag på min egen sida men kanske allra mest i form av uppdateringar på min författarsida på facebook. Utöver det kan jag hittas på twitter och instagram och vill man ta ett snack öga mot öga med mig går det bra i Strängnäs den 13 maj, i Mariefred den 15 maj, i Stockholm den 20 maj, i Göteborg den 21 maj och även den 27 maj

Skärmavbild 2014-05-02 kl. 14.53.18

Kom och lyssna på mig!

Den 20 maj har jag en öppen föreläsning i Stockholm. Det är ingen på jorden som vet hur nervös jag är men det kommer att gå skitbra!

Det är Wimab som arrangerar och de arrangerar också med många fler och jag känner mig som en nybörjare bland alla proffs. Elizabeth är proffs och en sällan skådad briljant föreläsare med ett stort hjärta. Elaine är superproffs och jag tänker alltid när jag möter henne att nu måste jag hålla tungan rätt i mun för hon vet precis hur man ska framföra ett budskap för att det ska låta snyggt.

Skärmavbild 2014-04-11 kl. 17.32.45

Och sedan är det jag. Inte utan att det här kan orsaka mardrömmar fram till den 20 maj.

Gå in här och boka en plats. Eller varför inte 40? Så ses vi den 20 maj!

Först jag, sedan briljanta Henrik Fexeus

Ett gäng fantastiska människor som är en del av både mitt och Henriks förlag fick vi träffa häromdagen! Jag föreläste först, sedan Henrik. Underbara människor. Glada och varma och jag hade kunnat hänga med dem hela dagen men de skulle ut på överraskningar resten av dagen och kvällen var planerad till restaurang xxxxxxx (<— överraskning det också!).

bild 1

Jag kom lite tidigt till receptionen på Bonnier och helt med avsikt. Få ställen är så innerligt trevliga att hänga på! Inte minst tack vare Nina som står bakom disken. Helt unikt underbar kvinna som känner alla och ler hela tiden och pratar och pratar och vi pratar och pratar mer och så skvallrar vi lite och sedan beter vi oss som vuxna och dricker kaffe. Genom receptionen passerar i princip vem som helst. När jag satt där idag passerade en Mycket Känd Författare (som inte visste vad som en gång hände hans pappersmanus viskade Nina till mig och log och sa att hon då trodde världen skulle gå under), sedan kom en annan Mycket Känd Författare och svepte förbi och däremellan några, som efter kroppsspråket att döma, var sådana som jag var en gång, sådana som kommit in på stora förlaget med ett debutantmanus och kanske kände doften av ett avtal.

bild 2

Konferensen drog igång. Jag körde min föreläsning om att vara glad och varför det är så himla bra att träna på att vara glad. Jag har en helt analog föreläsning. Ingen dator, ingen projektor eller fin presentation. Bara whiteboard med pennor i olika färger. Henrik däremot, han hade en av de snyggaste presentationerna till sin föreläsning som jag sett. Fascinerad och imponerad men jag kan ändå inte tänka mig någon sådan till min föreläsning. Kanske jag borde. Kanske inte. Jag blir för kontrollerad av ett bildspel, trots att jag håller i fjärrkontrollen själv. Tror jag.

bild 3

TACK alla på AdLibris. Jag vet att resten av dagen blev kanon! Inte minst för att solen kom fram. Jag fick ju reda på vad ni skulle göra!

 

 

Hej igen Göteborg!

Jag hade en föreläsning i Göteborg idag. För en helt underbar grupp människor! Tack – ni vet vilka ni är och tack för att jag fick vara en del av er dag.

Föreläsningen hölls på MITT hotell. Det hotell som faktiskt förändrade mitt liv, min riktning i livet. Ja, inte hotellet så … men tiden jag hade där blev en vattendelare. En liten milstolpe för den 25-åriga kvinnan som inte visste allt.

Innan föreläsningen idag hade jag tid för att gå runt. Jag mötte främmande människor, sådana som har hotellet som ”sitt” idag. De hade ingen aning om mig, att jag såg allt som ”mitt”. Fortfarande.

Jag gick i korridorer som såg likadana ut idag som då. Fotograferade fönstret till mitt arbetsrum, dörren in till bagagerummet där vi stod och tjuvrökte med killarna som skötte parkering och gästernas väskor, fåtöljerna som var för snäva för Michael Jacksons livvakter så att vi fick buda över nya … Varje del av hotellet känner jag, det är alltid så häftigt att komma tillbaka till en plats som för alltid kommer att sitta i ryggraden.

Och jo, föreläsningen gick så bra!

20140410-220206.jpg

20140410-220216.jpg

20140410-220224.jpg

20140410-220232.jpg

20140410-220244.jpg

Tack Nordmaling

En heldag i Nordmaling med sammanlagt 350 elever och på kvällen ett gäng föräldrar och skolpersonal. Jag föreläste om barn och unga i de sociala medierna, hur vi kan hjälpa och stötta, vägleda och råda.

2014-04-07 11.40.47

Jag älskar att komma till mindre orter i landet. Det är allra oftast vänliga människor som tar hand om mig under dagen (så också i Nordmaling!) och det finns liksom som gömda skatter. I Nordmaling t.ex. … en jättelokal, fullt utrustad, scen och ridåer, belysning och teknik. Fantastiskt.

2014-04-07 18.12.54

Och en tekniker som var mer än omtänksam när han varsamt försökte få mig att förstå att jag inte skulle trycka på vilka knappar som helst på fjärrkontrollen.

Läs om mina föreläsningar här! 

 

Tårtkalas

Mina dagar för administration blir ju rätt tysta. Jag jobbar själv, fikar själv, äter lunch själv men häromdagen gick jag med tårta till mina kompisar på Talarforum. De fick chokladmousse med hallonkräm och min bok och jag fick sällskap.

2014-04-01 14.28.33

 

Det är så bra människor på Talarforum. Jag blir lika glad varje gång de ringer och vill skicka iväg mig på uppdrag. De sköter allt alldeles utmärkt, ser till så att kund och föreläsare känner sig lugna och nöjda och kollar upp allt efter genomfört arrangemang. De är aldrig omöjliga, alltid vänliga och snälla, det är ett nöje att jobba med alla där.

2014-04-01 15.01.45

Jag lämnade tårta, vi fikade, pratade död och olyckor (jo, det blev lite så … förlåt), hundar, kastrering, mystiska fastigheter, råttor som dansar på bord och hundar som sitter på fötter. Jag har visserligen ett fantastiskt roligt jobb (det roligaste jag har haft?) men att för en liten stund få känna sig som en del av ett gäng som samlas i köket och fikar och pratar om allt möjligt, det är rätt oslagbart mysigt. Det också.

Sjukt skön helg och start på veckan

Jag har vilat hela helgen. Ofattbart skönt och det är rätt svårt att ibland bara koppla av, jag är van vid att jobba jämt men jag kunde faktiskt somna en stund i en solstol, bakom en husvägg. Så där i lä en vårdag när vinden är kall och solen är varm.

Skrev en massa viktiga saker på nya romanen som får skynda långsamt igenom huvud och händer. Inte för att jag inte har massor att skriva utan för att jag inte har massor av tid att skriva på när det är högsäsong på termin och jobb.

bild 1-3

Föreläsning på måndag morgon inför ett fantastiskt gäng i Göteborg. Jag hade kunnat stanna hela dagen men lovar att komma tillbaka snart och hälsa på i era regioner!

bild 3-1

Idag hade jag möte på Bonnier igen. Jag kom för tidigt och tillbringade nästan 30 minuter i receptionen och det är ett rätt bra tips, att tillbringa en stund i den där receptionen. Gå till Sveavägen 56, kliv in genom den stora trädörren med den slitna Bonnierskylten. Intill receptionen kan man köpa böcker som står generöst utplacerade i stora hyllor. Bara Bonnier förstås men det kan räcka en liten stund. Det roligaste är ju att titta på människorna som passerar genom receptionen. Jag har sett både den ena och den andra där, en del tydligt hukade på grund av hemligheter som ska pratas om, andra frikostigt pratande med allt och alla. Per Moberg är en sådan som pratar med allt och alla. Vilka som inte pratar så mycket säger jag inte. Det får du kolla upp själv. Idag pratade jag i alla fall med Janne som hade sista korrmötet med sin redaktör. Hans bok Sista paret ut, kommer väl till hösten kan jag tänka.

Imorgon firar mitt förlag 130 år. Det gör vi med baluns på fina stället i stan. På inbjudningskortet stod allt utom klädkod. Hatar när det inte står någon klädkod. Det kan bli allt mellan jeans och långklänning.

 

En föreläsning om att överleva livet

Igår satt jag och jobbade i lugn och ro och med FOKUS på föreläsning jag ska ha idag (om en liten stund!). Då mailar Mia och frågar vad jag håller på med och jag säger att jag sitter här och jobbar och tänker att det var en konstig fråga. Men rätt berättigad. När jag väcker min mobil som somnat utan lov, har jag en triljon missade samtal från både Mia och hennes man Micke.

BOKEN HAR JU KOMMIT!

Det gick inte att jobba så fokuserat mer. Jag kastade mig och hunden på bussen och åkte till deras kontor. Vi skrattade och gjorde några piruetter och packade lite böcker i lådor och påsar som jag gick med till posten. Boken ska ut. Fort och snabbt. Många väntar på att få se vad den egentligen handlar om.

Skärmavbild 2014-03-26 kl. 14.39.28

Den finns att beställa på Bokus NU.

Bor du i Stockholm kan du också komma till föreläsningen jag ska ha om just det jag har skrivit i boken! På Palace hotel den 20 maj, när våren har landat och kopplat sitt mjuka grepp runt hela stan. Kanske syrenerna intill hotellet, på Vanadisplan, blommar då. Kanske jag kan stjäla en kvist på väg hem.

Boka in dig på föreläsningen här! 

Nu ska jag föreläsa för 190 personer.

 

Blir det alltid som vi tänkt oss?

Jag har behövt ställa mig den frågan flera gånger då det finns en föreläsning som hålls av Olof Röhlander som heter så. Jag har fått förmånen att en gång föreläsa tillsammans med Olof. Han är en fantastisk person och hans föreläsning är underbar. Men då, då när jag föreläste tillsammans med honom sa jag nej, nej nej nej, akta dig för att tro att det alltid blir som vi har tänkt oss för det blir det inte.

Självklart finns det nyanser i detta. Jag vet att Olof vill att vi sätter upp mål med både dagar och liv. Det gör jag också, det vill jag också. Jag har mål för varje dag. Jag behöver det, jag mår bättre av att ha det, det driver mig framåt och jag vill gå framåt. Självklart blir det som vi tänker oss att det ska bli för om du går upp en morgon och ser dig själv i spegeln och tänker att det här blir en skitdag då är chansen rätt stor att det blir en skitdag. Hjärnan ligger och tjuvlyssnar på det vi tänker och säger och så agerar den utifrån det.

Vad jag däremot vet är att livet inte blir som vi tänker oss. Aldrig någonsin. Vad jag reserverar mig för är att vi ska tro att det kommer att bli som vi har tänkt oss för det blir det inte och när det inte blir det eller när livet bjuder oss på motgångar som vi aldrig hade kunnat fantisera om eller planera för … ja då kraschar vi rätt lätt. Målplaner försvinner, mattor dras undan våra fötter, kartan över livet vi hade tänkt oss brinner upp och vi tror att vi kommer att dö. I sorg, saknad, förtvivlan. Livet blir aldrig som vi tänkt oss att det ska bli.

Jag skrev boken ”Jag vill vara glad!” för att berätta om hur jag själv bygger min egen krockkudde för att överleva livet. Klart jag vill planera, klart jag har mål men jag vet att livet kommer att hitta på någonting på vägen och för att klara det måste jag träna så att jag står hyfsat upprätt trots att det inte blir som jag tänker mig.

Skärmavbild 2014-03-26 kl. 07.55.30

Ska vi klara av det här livet krävs inte bara en plan. Det krävs verktyg och stötdämpare, hängslen och livremmar, livlinor och skyddsnät. De får jag genom att träna på att förhålla mig till det som sker på det sätt som gör att jag kan gå en bit till.

Jag vet att det aldrig blir som jag har tänkt mig, någon sa att Gud skrattar när vi planerar framåt i tiden men det är klart att vi måste göra, har vi inget mål lär vi hamna på en plats vi inte hade tänkt oss att hamna på men vi behöver rusta oss för att kunna orka hela vägen dit. Oavsett vad livet har i den hemliga lådan som det står vårt namn på.

Den 20 maj föreläser jag på Palace Hotel i Stockholm. Jag ska försöka förklara mer då.

Förvänta dig det bästa av en sån som mig

Jag har lite pro bono-jobb på skolor i veckan och det spelar kanske ingen roll hur många gånger jag kliver in på en skola och möter elever, jag längtar lika mycket varje gång. De ger så sjukt mycket energi, jag känner mig sällan så uppskattad som jag gör framför elever, jag får aldrig jobba så mycket som jag får göra framför elever. Jag ska ta upp Friends dumma kampanj, uppmuntra dem att posta ännu mer selfies, visa hur bra de är.

Det är inte den som är rädd för att få kränkande kommentarer som ska tona ner sig eller gömma sig. Den som kränker och mobbar är osäker, har ett starkt behov därför av att hävda sig själv, säkerställa sin egen roll och makt i gruppen. Det är ungen som vill bli sedd, bli beundrad, vill bli lyssnad till. Mobbaren som behöver få hjälp med att värdera sig själv högre, som behöver hjälp med att förstå att skitsnack står i proportion till det värde du sätter på dig själv.

Har alla antimobbningsprogram alltså inte fått oss att komma längre än det jag hörde när jag gick i skolan: De som retar dig är bara avundsjuka, försök att tona ner dig själv lite så ska du se att de slutar.

När jag träffar föräldrar och får prata om sociala medier och vad ungarna gör där pratar jag under 75% av tiden om hur vi kan hjälpa dem, hur vi kan lyfta ungarna, stärka dem och inte tro att vi som föräldrar har det jobbigast under tonårstiden när det är ungarna som går igenom det värsta. Jag brukar avsluta med den här dikten som jag tycker så väldigt mycket om. Och som påminner mig om hur många ungar som inte får höra annat än det de inte är bra på, att de inte kan. Jag tror att de löper större risk att bli den som mobbar och trakasserar andra. Jag tror att vi föräldrar kan göra massor för att det inte ska bli så.

Förvänta dig det bästa av en sån som mig
Det ger mig kraft att visa det för dig
Vi vet ju båda vad jag inte kan så bra
Så ge mig en tro på att jag är nåt att ha.
Det finns en styrka att bygga på
även hos mig
Ta dit tid att titta så ska jag visa dig.
Då kan du och jag upptäcka vem jag också är
Och att till och med en sån som jag, dolda talanger bär
Till slut kanske vi glömmer allt jag inte kan
Så att min dåliga självbild fick vingar och försvann
Men om det bara är mina svaga sidor du ser
Och förväntar dig
Så kommer inte jag att orka resa mig
Marlene Tengblad