Mitt mjuka vindsförråd

bild 2Varje år kommer våren en sådan där dag som verkligen känns som en vårdag. När det börjar lukta asfalt och jord och det knastrar under människors skor, när ungarna skriker för att de måste ha mössa och när motorcyklarna dammar fram så fort att pensionärsrockarna fladdrar. Det är en särskild dag och varje sådan dag fryser jag på morgonen, värmer mig i solen på dagen och fryser fingrar och fötter på kvällen men dofterna finns kvar.

Det var den dagen idag och på den dagen går jag ut och köper nya kuddar till soffan och så blir det på riktigt den första vårdagen.

 

bild 3I år var det inte planerat men solen låg på axlarna och i alla skyltfönster låg kuddar i godisfärger som inte kan passeras. Så står jag i butiken, länge, länge, länge. Tar fram, lägger tillbaka, flyttar runt, funderar, börjar om, ångrar mig, går en runda och så allt en gång till. Min hund blir bara mer och mer deppig för varje kudde jag inte bestämmer mig för.

Idag bestämde jag mig i andra butiken och konstaterade att kuddar har blivit löjligt dyrt, att det är slöseri på kuddvar och att det borde säljas endast kuddöverdrag. Hallå smarta butiker? Nej, just det. Inte alls så smarta eller jo, det finns kuddöverdrag men i ett par trista färger och tråkiga material.

bild 2-2Förra årets kuddar (som faktiskt var kuddöverdrag på gamla kuddar) som gjort sitt, upp på vinden där års lager av vårkuddar vilar längst in mot väggen. Det är fullt. Det är ett kuddhav på min vind och resväskor, gästsängar och speglar jag inte använder får inte plats och jag har inte hjärta att göra mig av med kuddar som är mjuka.

Någon gång.

Ett arbete för en heldag.

bild 1-1Gjorde fint och bytte. GLAD över att vara så ombytlig. Så väldigt väldigt annorlunda mönster på kuddarna från förra vårdagen när det börjar lukta asfalt och jord och det knastrar under människors skor, när ungarna skriker för att de måste ha mössa och när motorcyklarna dammar fram så fort att pensionärsrockarna fladdrar.