Allt för din skull

inbundenomslagMin roman kommer som pocket den 13 mars!

Första gången jag fick ge ut en roman som pocket var när Jag älskar dig inte kom. Nytt för mig (jo, allt var liksom nytt för mig första gången … det brukar ju vara så) var att man då skulle göra om omslaget. Man kan inte bara förminska det man har på den inbundna varianten inte. Självklart. Förstås!

En del gör ett helt nytt omslag till sin pocket, helt ny bild, helt ny formgivning. En pocket måste sticka ut i ett mer kompakt brus där den ska stå och locka till köp bland tidningar, croissanter, chipspåsar och snusdosor. Omslaget är jätteviktigt!

rec

pocketomslag

I båda mina fall har vi använt det första omslaget. Jag älskar dig inte formgavs av Sofia Scheutz och mina andra roman, Allt för din skull, är formgiven av Miroslav Sokcic. Jag älskar båda mina omslag! Så rätt för varje bok. Så spot on det blev efter flera vändor och tankar.

Kolla skillnaden! Som pocket är den mer kompakt i bilden, mer kontrastrik i färgerna. Till pocketrelease får vi också tillfälle att lägga till de recensioner som dykt upp sedan romanen släpptes i september 2013. Förutom det fina som Camilla Läckberg har skrivit om romanen lägger vi till fyra citat.

Nu hoppas jag bara att den kan flyga ut ur hyllorna. Att omslaget liksom glöder bland alla andra.

Plötsligt händer inte ett skit

Mitt största problem innan jag började skriva var att jag gick runt och tänkte att jag ju ”hade historien klar i huvudet” och att jag ”bara skulle skriva ner den”. Ja jäklar om det hade varit så enkelt. Då hade vi haft många författare på jorden och bara några få som valde andra intressen.

2005 satte jag ner foten, drog upp mig själv ur stolen och gav mig sjutton på att jag skulle ha ut en bok inom fem år. Jag gjorde en dröm till ett mål. Det gör man bara genom att tidsbestämma drömmen. Sedan var det bara resten kvar men jag hade gjort mig själv till en målsökande robot.

Jag letade upp kurser, tips, tidningar, böcker, människor. Allt och alla som handlade om att lära sig skriva. Jag styrde in på att bli författare så till den grad att jag kände mig som en. Problemet var bara att jag ännu inte hade skrivit en bok.

Jag gick Skrivarakademin och älskade varje minut! Jag blev en kursknarkare, gick kurs efter kurs efter kurs när läraren till slut sa att han inte ville se mig på skolan en gång till och att jag skulle gå hem och skriva en bok.

rel1

Det blev ett manus som hette ”Vidöppet”. Över 400 sidor relationsdrama som alla förlag ratade. En fantastiskt trevlig, generös och vacker förläggare som heter Annika, sa till mig att jag kunde komma tillbaka när jag hade skrivit någonting nytt och briljanta Lina Forss sa att jag skulle skriva så att det gjorde ont och så skrev jag Jag älskar dig inte. Jag satt på en balkong på Kanarieöarna och skrev och grät och skrev och grät och mailade de 120 första sidorna till Annika och sa att om hon inte ville ha det så skulle jag sluta skriva för det var så jobbigt.

Annika mailade kort och snabbt tillbaka: ”Vill ha.”

Sedan började jobbet på riktigt.

Författare blev jag inte förrän i september förra året då min andra roman, Allt för din skull, kom ut. Man blir som bekant inte författare förrän efter två böcker skrivna och utgivna. Sägs det. Jag säger att jag fortfarande inte känner mig som en. Tredje romanen är i skrivande. Jag är aldrig bättre än mitt senaste manus. Tappa inte bort drömmen, målen. Tro att du kan för då kan du! Ge dig aldrig. Plötsligt händer inte ett skit. Jag skapar mina egna möjligheter. Jag måste göra jobbet, fatta beslut, ta mig i kragen, försöka igen och igen och igen.