Min och andras berättelser

Mitt i mitt eget manusjobb kommer jag på att jag måste leta efter en text jag någonstans i bakhuvudet tänker att jag behöver för att komma vidare med min egen. Det slutar inte bra alls. Jag rensar i mina bokhögar istället. Typiskt när jag skriver själv. Ibland hänger inte kopplet så stramt och jag ger mig själv lillfingret och så tar jag hela handen. Till mitt försvar: nu har jag rensat lite och någonting av det jag rensat in och bort lägger jag förstås upp här.

 

2014-04-08 10.55.01

Mitt manus lades åt sidan.

2014-04-08 10.57.43

Jag packar ner Ghostman till Myrorna. Orkade ca 150 sidor. På riktigt världens mest bajsnödiga thriller. Kände jag. Läs det här:

2014-04-08 11.16.48

2014-04-08 10.58.04

Gone Girl sparas för evigt.

2014-04-08 10.59.22

Sparar Medeas Vrede eftersom den räddade livet på mig en gång.

2014-04-08 10.59.48-1

Sparar. Måste läsa flera gånger om och om igen. Samma sak med den här:

2014-04-08 11.00.00

2014-04-08 11.00.27

 

Den här sparar jag ett tag till. Det var en fantastiskt spännande och mästerligt researchad berättelse om Onassis och Kennedy. Läs läs läs. Det var inte bara en gång jag flämtade högt när jag läste.

2014-04-08 11.01.03

Pratas mycket om den här men mja, sådär va? Spännande intrig men inte så skriven att jag ramlade av stolen.

2014-04-08 11.01.09

Nu ska jag ge mig på den här … och den här:

2014-04-08 11.01.23

Och nu ska jag fortsätta skriva. Rensar lite mer senare. Hatar att rensa böcker men samtidigt är de till för att delas. Jag bär mina böcker till Stadsmissionen och Myrorna eller så åker jag förbi Karolinska Sjukhuset. Att låta böckerna stå och samla damm i min bokhylla är inte det jag tycker är det smartaste jag kan göra.

Sjukt skön helg och start på veckan

Jag har vilat hela helgen. Ofattbart skönt och det är rätt svårt att ibland bara koppla av, jag är van vid att jobba jämt men jag kunde faktiskt somna en stund i en solstol, bakom en husvägg. Så där i lä en vårdag när vinden är kall och solen är varm.

Skrev en massa viktiga saker på nya romanen som får skynda långsamt igenom huvud och händer. Inte för att jag inte har massor att skriva utan för att jag inte har massor av tid att skriva på när det är högsäsong på termin och jobb.

bild 1-3

Föreläsning på måndag morgon inför ett fantastiskt gäng i Göteborg. Jag hade kunnat stanna hela dagen men lovar att komma tillbaka snart och hälsa på i era regioner!

bild 3-1

Idag hade jag möte på Bonnier igen. Jag kom för tidigt och tillbringade nästan 30 minuter i receptionen och det är ett rätt bra tips, att tillbringa en stund i den där receptionen. Gå till Sveavägen 56, kliv in genom den stora trädörren med den slitna Bonnierskylten. Intill receptionen kan man köpa böcker som står generöst utplacerade i stora hyllor. Bara Bonnier förstås men det kan räcka en liten stund. Det roligaste är ju att titta på människorna som passerar genom receptionen. Jag har sett både den ena och den andra där, en del tydligt hukade på grund av hemligheter som ska pratas om, andra frikostigt pratande med allt och alla. Per Moberg är en sådan som pratar med allt och alla. Vilka som inte pratar så mycket säger jag inte. Det får du kolla upp själv. Idag pratade jag i alla fall med Janne som hade sista korrmötet med sin redaktör. Hans bok Sista paret ut, kommer väl till hösten kan jag tänka.

Imorgon firar mitt förlag 130 år. Det gör vi med baluns på fina stället i stan. På inbjudningskortet stod allt utom klädkod. Hatar när det inte står någon klädkod. Det kan bli allt mellan jeans och långklänning.

 

Halva bokomslaget klart!

Så blev det. Den här bilden ska fronta min bok ”Jag vill vara glad!” som kommer i april, utgiven på FreshEye förlag.

omslag för webben

Skriv för att du måste?

Jag minns att en person på någon av mina kurser frågade vår lärare vad han/hon skulle skriva för att tjäna mest med pengar. Jag minns att läraren höll en lång föreläsning om hur korkat det är att tro att man kan skriva bra om drivkraften är att tjäna pengar. Han sa att du behöver talang för att det är en av de bästa drivkrafterna, han sa att du behöver lusten och det som gör att du brinner för vad du gör eftersom det kommer att vara helt avgörande för om du lyckas eller inte.

Stephen King, i sin fantastiska bok Att skriva, skriver så om drivkraft, glädje och talang. Han berättar (på sid 132) om sin son som började spela saxofon för att han trodde att det var det han ville göra för alltid. En dag insåg Stephen King att hans son övade bara exakt de minuter som han var tillsagd att öva och då föreslogs att han skulle lägga ner det han trodde var drömmen, att bli bra på saxofon. Sonen blev lättad.

Detta sa mig att när det gällde kombinationen saxofon och min son skulle det aldrig bli något spelande, bara övande. Då är det inte lönt. Då är det bättre att prova något nytt, något där det kanske finns mer talang och där glädjekvoten är högre.

Talang gör hela idén med övning meningslös, när man kommer på något som man har talang för så gör man det (vad det än är) tills fingrarna blöder eller ögonen är färdiga att trilla ur sina hålor. Även när ingen lyssnar (eller läser eller tittar) är varje tillfälle en festföreställning, eftersom artisten är lycklig. Kanske till och med extatisk.

Det enda som kan driva dig att skriva någonting fantastiskt bra är din lust, talangen, allt som gör att du skriver för brinnande livet oavsett vem som ska läsa eller om det du skriver någonsin kommer att läsas. Jag tror att det finns en braständare i just detta. Jag upplever det när jag åker bort själv för att skriva och har odelad tid en hel dag, en hel vecka för att bara få skriva. Det är inte ofta men när det är möjligt så är jag hel. Då njuter jag, då sjunger jag högt, dansar i duschen, glömmer allt annat och bara bara skriver.

En författares tillgångar

Det tar tid att skriva en bok. Det tar tid att lära sig, att få det rätt, att få det bra. Det tar tid att få sin bok utgiven. Det tar tid innan den syns i butik, innan den når läsaren hela vägen fram, det tar tid att bli bra, det tar tid att bli bäst. Det tar tid.

Det jag insett att jag saknar mest är tålamod.

Det finns dagar då jag går med en klump i magen, en klump som känns i varje steg. En klump av frustration, otålighet, väntan, VÄNTAN. En klump som blir stadigare när jag räknar månader som med ens blir år och jag fingrar med fingrarna och räknar i smyg … ett år, två år. DET TAR SÅDAN TID.

Nu ska tilläggas att det inte alls är alla författare som känner igen sig i det här. Mari Jungstedt skriver en bok per år. Det är inte långsamt. Det är sjukt snabbt. Och en möjlighet när du är etablerad, när du fått din läsarkrets, när förlaget vet att det du skriver kommer att sälja lika snabbt som iskallt vatten i öknen. Och där är jag inte alls än.  För det tar tid. Mari firade 10 år förra året. Hennes allra första bok kom ut 2003.

Så det tar tid. Och jag har lite brist på tålamod. Dålig ekvation.

Just nu har jag ett halvt manus hos min underbara förläggare. Hon ska läsa och återkomma och det tar tid eftersom mitt förlag inte bara har mig som författare som vill bli läst och arbetad med. De har några till. Dessutom har jag ett helt manus klart hos, Mia, en annan underbar person. Vi filar och bökar och ändrar och ordnar. Vill du vara glad? blir en härlig liten bok som kommer ut på FreshEye den 24 april. Dit är det tre månader. Jag tränar på mitt tålamod.

 

Att skriva det svåraste man vet

Vi fick den uppgiften en gång på vår kurs på Skrivarakademin: Skriv om någonting som skrämmer dig. Skriv om någonting som är så jobbigt och svårt att skriva om att du länge har undvikit det.

Jag minns min vän Susanna (vi är fortfarande väldigt goda vänner, vi har delat våra innersta hemligheter med varandra, man tenderar att göra det på en skrivarkurs) som skrev en historia om hur man plågade djur. Det var hennes värsta mardröm. Jag skrev en historia om sex. Inte för att sex är min mardröm men för att jag visste att jag aldrig skulle våga skriva om det om jag inte pressade mig själv. En sexscen skriver man inte helt enkelt. Det finns till och med utnämningar av världens allra sämst beskrivna sexscener! I oktober förra året redovisades modern litteraturs tio sämsta sexscener. Läs!

Och när du har läst, prova själv! Det är riktigt roligt om man inte tänker på att någon annan ska läsa och det är livsviktigt att inte göra. I alla fall var det så för mig. Och märk väl, det var innan alla 50 nyanser kom.

Jag skrev min sexscen (the one and only än så länge?) 2007 på kursen. På måndag lägger jag ut den här på bloggen. Då blir det sex för hela slanten.

Hur börjar jag skriva min bok?

Ett uttryck som ofta återkommer är KISS. Keep It Simple Stupid. Förenklat: Gör det inte svårare än vad det behöver vara.

Egentligen är mitt allra första tips att gå en kurs eller två! Du lär dig massor! Det ÄR ett hantverk, det FINNS mängder av tips och trix som kan vara bra att ha i en hög. Det är någonting som ger dig en skjuts framåt. Du blir säkrare i ditt skrivande och du får en verktygslåda av saker du kommer att behöva.

För att börja skriva en bok behöver du veta vad du ska skriva. Du behöver en historia. Någonting att berätta. Du behöver en intrig. Någonting som gör att jag vänder blad efter blad efter blad. Du behöver karaktärer. Människor och platser, miljöer och rum. Du behöver en historia som bär igenom ca 700 000 tecken.

IMG_1761 copy

Gräv där du står! Du har erfarenheter, upplevelser, tankar och händelser som har passerat. Gräv där! Du har eller har haft ett jobb som du kan, du känner en miljö, du vet någonting, du har gått igenom något. Gräv där du står.

Så låt oss säga att du har din historia, din berättelse. Du ser allt framför dig. Den finns i ditt huvud. Den ska bara ner på papper.

Många menar att man ska börja med att planera sitt skrivande. Om jag hade gjort det så hade jag blivit livrädd och förmodligen aldrig börjat. Bara kör. Strunta i att planera in. Målet är att du ska bli så engagerad i din historia (och det måste du vara för om inte du är det så kommer ingen annan att bli det heller) så att du finner tid, stjäl tid för att få berättelsen skriven. Alltså. Stryk tidsplaneringen.

Lär känna dina karaktärer. Själv gör jag en liten beskrivning av alla som får vara med. Jag tar reda på vilka de är genom att ta reda på vad de har varit med om, hur de ser ut, vilka de umgås med, hur de beter sig, talanger, egenskaper, later och sätt de rör sig på. Det jag tar fram är kanske ingenting som kommer att dyka upp i min roman men jag vet hur jag ska använda dem när jag känner dem.

Skissa på en tidslinje. Rita upp när olika saker ska hända, sträva efter en intrig som läsaren vill följa för att veta hur någonting ska lösas. Tänk på dramaturgin. Din berättelse behöver kanske börja med ett dilemma någonstans för att sedan eskalera och senare finna en vändning varefter romanen leder läsaren till en upplösning. Tänk på vad du själv går igång på! Vilka böcker du själv tycker mycket om.

Använd miljöer du känner till eller gör din noggranna research om de miljöer som du inte känner till. Ingen gillar att läsa om en miljö som du har återgivit felaktigt: ”Vi träffades den våren i Stockholm, på Sergels Torg under körsbärsträden.” (Körsbärsträden står i Kungsträdgården …).

Läs massor! En del tror att de tappar sin egen röst och sitt eget språk om de läser när de skriver men det är tvärtom. Läs läs läs och glöm inte att någon gång läsa en av dina favoritböcker bara för att lära dig, strunta i historien, bara läs för att lära. Stryk under och vik hörn.

Tänk dig din berättelse i scener. En del författare skriver allt i kronologisk ordning, en del skriver scener som de sedan klistrar ihop.

Bestäm dig för om du ska skriva i första person eller tredje eller i ett alvetande perspektiv! Det är inte jätteroligt att halvvägs in i manuset komma på att man nog borde ha skrivit allt i första person och inte tredje (som jag gjorde med romanen Allt för din skull). Det blir mycket extrajobb.

Precis som vilket projekt som helst: Förberedelserna är halva jobbet!

Nästa punkt? Just do it. Börja skriv. Skriv från hjärtat, skriv så det blir tungt och jobbigt i själen, skriv så att du spränger dina egna gränser, skriv så det gör ont. Skriv utan att tänka på att det kan bli en bok, skriv för dig själv och tänk inte på vad andra kan tycka. Skriv varje dag så att du inte tappar känslan för din berättelse. Skriv inte för att bli världens bäst säljande författare, skriv för att du måste och vill. Skriv av rätt anledning. Hitta likasinnade, gå med i en bokcirkel, ring en etablerad författare och fråga (författare är generösa!), läs böcker om skrivande och missa inte Stephen Kings bok ”Att skriva”!

Läs mer tips här och här.

Imorgon skriver jag om hur man skriver det svåraste man kan tänka sig. 

Andra barnet är värst

Har man fött ett barn vet man allt om vad som kan hända, vad som kan gå fel. När man sedan ska till med barn nummer två är ångesten total. Typ så är det med bok nummer två. Inte så mycket lindrigare än så.

Skärmavbild 2013-09-15 kl. 11.50.13

 

Jag ”hade historien i huvudet”, den skulle ”bara skrivas på papper”. Jo, tjena. När den sitter därinne i huvudet är den så enkel att komponera och konstruera! I samma stund som jag lägger fingrarna rätt på tangentbordet har Joe Labero varit i min pannlob och trollat bort allt. Det är tomt. BLANKT. Det – finns – ingenting – där.

Det är då allt blir gjort! Jag rensar i skåpet med lakan, jag viker om alla handdukar så att de får bättre plats och rum i sina garderober och innan jag lägger in alla fint vikta handdukar igen städar jag garderoben och tänker att det är ställtid som Bodil Jönsson sagt och har hon sagt det är det klokt. Hon är ju professor. Och så fortsätter jag med köksskåpen (när jag tagit vägen genom badrummet och herregud så smutsigt det kan bli där på kort tid!) och skafferiet där jag mycket nöjd med mitt arbete kastar kanel från 1998.

Någon lärde mig en gång någonting som jag sedan kommer ihåg: Om du känner att det är svårt att börja skriva, värm upp! Skriv vad som helst. Skriv bla bla bla utanför fönstret snöar det och jag har ingen lust att skriva min fina roman för jag har ett huvud som är tomt. Typ så.

Ta fram Nikes slogan: JUST DO IT! Har du en bok i huvudet som bara ska ner på papper, gör det då. Ingen annan kommer att göra det. Tid finns. Alla har samma lika 24 timmar per dygn och ska vi skriva någonting så måste någonting väljas bort för att frigöra tid. Välj bort TV, vänner (så har jag fått göra, de finns kvar sedan eftersom de är just vänner), gymet, sömnen. Något måste bort om du inte har en massa timmar som är helt lediga. Ett manus består av ca (mellan skål och vägg) 700 000 tecken. Dessa ska ner och in och lagras i datorn. Själv skriver jag ca 15 000 tecken per dag om jag skriver hela dagen (det ska ju bli bra också). Det blir ungefär 500 timmar som krävs för att få ner alla tecken. Och då har jag inte räknat in research och de där stunderna av ”ställtid” som man behöver för att tänka på hur ens historia ska utveckla sig.

Nu är trean på gång. Ca 120 sidor är klara på tredje barnet och jag känner ingen press alls … om jag inte tänker på vad en kille på mitt förlag viskade i mitt öra på Bokmässan i höstas: Du vet det va? Tredje boken man som författare skriver måste vara ruggigt bra och bättre än allt man tidigare har gjort! 

Här finns bilderna från den fantastiska releasefesten jag hade för min roman Allt för din skull! (scrolla längst ned på sidan)

Plötsligt händer inte ett skit

Mitt största problem innan jag började skriva var att jag gick runt och tänkte att jag ju ”hade historien klar i huvudet” och att jag ”bara skulle skriva ner den”. Ja jäklar om det hade varit så enkelt. Då hade vi haft många författare på jorden och bara några få som valde andra intressen.

2005 satte jag ner foten, drog upp mig själv ur stolen och gav mig sjutton på att jag skulle ha ut en bok inom fem år. Jag gjorde en dröm till ett mål. Det gör man bara genom att tidsbestämma drömmen. Sedan var det bara resten kvar men jag hade gjort mig själv till en målsökande robot.

Jag letade upp kurser, tips, tidningar, böcker, människor. Allt och alla som handlade om att lära sig skriva. Jag styrde in på att bli författare så till den grad att jag kände mig som en. Problemet var bara att jag ännu inte hade skrivit en bok.

Jag gick Skrivarakademin och älskade varje minut! Jag blev en kursknarkare, gick kurs efter kurs efter kurs när läraren till slut sa att han inte ville se mig på skolan en gång till och att jag skulle gå hem och skriva en bok.

rel1

Det blev ett manus som hette ”Vidöppet”. Över 400 sidor relationsdrama som alla förlag ratade. En fantastiskt trevlig, generös och vacker förläggare som heter Annika, sa till mig att jag kunde komma tillbaka när jag hade skrivit någonting nytt och briljanta Lina Forss sa att jag skulle skriva så att det gjorde ont och så skrev jag Jag älskar dig inte. Jag satt på en balkong på Kanarieöarna och skrev och grät och skrev och grät och mailade de 120 första sidorna till Annika och sa att om hon inte ville ha det så skulle jag sluta skriva för det var så jobbigt.

Annika mailade kort och snabbt tillbaka: ”Vill ha.”

Sedan började jobbet på riktigt.

Författare blev jag inte förrän i september förra året då min andra roman, Allt för din skull, kom ut. Man blir som bekant inte författare förrän efter två böcker skrivna och utgivna. Sägs det. Jag säger att jag fortfarande inte känner mig som en. Tredje romanen är i skrivande. Jag är aldrig bättre än mitt senaste manus. Tappa inte bort drömmen, målen. Tro att du kan för då kan du! Ge dig aldrig. Plötsligt händer inte ett skit. Jag skapar mina egna möjligheter. Jag måste göra jobbet, fatta beslut, ta mig i kragen, försöka igen och igen och igen.