Jag prioriterar lite här

Varje år försöker jag gå på en läkarundersökning och hälsokontroll. En sådan där som många anställda får genom företagshälsovården och som jag måste fråga min chef om (mig själv) och hon brukar vara snäll och säga ja.

Men i år ville jag ha storstädning också. Av min lägenhet. Jag och döttrarna städar alltid allt själva men i år frågade jag chefen om jag inte kunde få en sådan där stor storstädning.

”Ska du ha det OCH en hälsokontroll”, sa chefen.

”Jo, ja?” sa jag.

”Aldrig i livet. Det har vi inte råd med, du får välja.”

2014-04-28 13.48.15

Så jag valde, utan att blinka, storstädningen. Jag hade redan printat ut företagets specifikation på en storstädning och när jag väl hade tittat igenom listan visste jag vad jag skulle prioritera, vad som var viktigast i livet. Jag blev kär i listan och satte upp den på kylskåpet och så har jag gått och klappat ömt över den, lett stort och känt hur rätt val jag gjorde.

Nästa år får jag kolla upp hälsan. Till dess ska jag i alla fall ha riktigt rent i varje hörn, på varje list, i varje skåp och under varje byrå.

 

Nu ska vi se …

Det här är min älskling. Han heter Nixon och är en mops på precis 4 år. Varje ras har sina fördelar och …. sina ”fel”. Mopsens ögon kan bli lite knasiga eftersom det undre ögonlocket kan vända sig inåt och orsaka skador på hornhinnan. Så har det blivit nu.

Nixon ser inte som han ska, eller vanligtvis gör. Han går in i väggar och hittar inte riktigt fram som han ska. Nu hoppas jag på bästa veterinären som ska titta noga på hans ögon på Valborg.

Någon sa att det ju är lite ok eftersom en hunds luktsinne är allra viktigast. Så är det nog och Nixon har luktsinnet kvar men nosen är kort så det krävs många minuter innan man kommer på vad saker och ting egentligen luktar.

20140425-221128.jpg

När Stockholm är som vackrast är det tomt på gatorna

Jag älskar långhelger när vädret förutspås bli fantastiskt.

När sista arbetsdagen innan långhelgen börjar gå mot sitt slut hör jag från radion i köket hur P4 Radio Stockholms trafikrapportörer tar sig för pannan och suckar när de rapporterar köerna som uppstår söderut och österut och jag tänker att nu … nu drar dom. Nu drar alla stadsbor till sina lantställen.

Och då blir det tomt i stan.

Jag kan hitta plats på uteserveringar och jag kan sovas med öppet fönster utan att vakna av trafiken. Sporadiskt utplacerade filtar i parker istället för knöktjockt så att man knappt ser gräset. Tomma butiker där man hinner prata med kassörskan. Bussar som verkar småtuffa genom stan och som inte är fyllda av stressade resenärer som ser sura och allvarliga ut.

Stockholm är bäst då. En morgon tog jag en lång promenad genom stan. Jag gick 9 km och det var jag, parkarbetarna, turisterna och alla fåglar. Bäst så.

 

2014-04-19 07.51.52

2014-04-19 07.55.07

2014-04-19 07.56.14

2014-04-19 07.57.00

2014-04-19 07.57.55

2014-04-19 07.59.53

2014-04-19 08.06.07

2014-04-19 08.20.08

2014-04-19 08.26.35

En dag blir jag alldeles ensam

Idag ringde jag min pappa, som vanligt. Han sa att han var sjuk och jag skrattade och frågade vad han nu har fantiserat ihop. Vi kan ibland tävla om vem som är sjukast. Igår vann jag när jag berättade om en förestående operation av en fot. Jag sa till min älskade pappa att han förlorade, att lite feber och nackspärr inte är någonting att komma med i jämförelse med ett neurom i en fot.

När jag hade skojat som vanligt sa han att han inte hade sovit på hela natten eftersom det värkte så i högra sidan av ansiktet. Jag stannade på min hundpromenad och lyssnade för jag kunde inte gå på samma gång. Det är svårt att skriva det här. Jag sitter och blinkar och torkar tårar från mitt tangentbord. Och han har inte ens dött, min pappa.

Han hade kvar sin nackspärr som hans norska fina hustru sa inte var ryggskott utan nackskott. Han hade lite feber och så tyckte han att det var svårt att prata och äta mat.

I Vasaparken där jag stod med mobilen mot örat försvann alla runt omkring mig. Min hjärna stängde ner och av och jag såg bara vagt vägen jag skulle gå för att min hund behövde göra både nummer ett och två. Inuti i huvudet försvann allt jag någonsin har haft där, allt jag någonsin har tänkt. En enda sak behövde all plats: En dag dör din pappa.

Jag stannade och såg kanten till mitt livs allra största, vidaste och svartaste grop. Jag vet att jag kommer att ramla ner där då. Då när jag blir ensammast i hela världen. Då när han lämnar mig.

Pappa hade ringt sjukvårdsupplysning och fått tid hos jourhavande läkare kl. 14. Jag for i mina begränsade och mycket trånga tankebanor efter det där man gjort reklam för. Hade pappa fått en stroke? Hur var det jag skulle fråga. Jag sparkade hårt på ett järnrör som låg vid en mur för att jag inte kom på det och för att jag inte vill att livet ska vifta mig i ansiktet med sitt sista kort. Jag drog min hund hem igen. Ville kräkas. Dolde tårarna bakom solglas och struntade i att gråten lät högt. Finns det ens någonting som är värt att lägga en enda tanke vid när jag puttas fram till randen av gropen jag ska kliva ner i när jag förlorar min pappa? Vad gör jag med sorg som jag redan vet att jag inte kommer att överleva?

Min lillasyster är sjuksköterska. Jag ringde henne. Och så skällde jag. Jag skrek. Skrek för att hon inte hade ringt vår pappa på ett tag och hon vet att jag inte menar alla ord när jag är arg för att jag är livrädd. Hon blir den där sjuksköterskan, kliver ur sina kläder som min syster. Drar på sig en vit rock och pratar lugnt med mig. En annan röst. Och så ringer hon pappa och jag kan inte andas innan hon ringt tillbaka.

Det är säkerligen ingen stroke. Ingen hjärnhinneinflammation heller. Älskade syster tror det är en inflammation, långdragen influensa. Bra att kolla upp och få hjälp med. Kl. 14.

Jag önskar att mina barn, inför att jag ska dö någon gång, inte fylls av den skräck som jag gör redan nu med min pappa. Jag är inte rädd för att dö. Jag är bara rädd för att alla andra ska göra det.

”Rädd för att alla andra ska dö.”

Så kommer det ju att bli. En dag är det slut. Och jag vet inte hur jag ska överleva det.

Update: Det var ett virus. Min pappa lever ett tag till och jag andas igen. Ett tag till. 

Grattis WW!

130 år firades på Nalen och jag tänker alltid när jag är på baluns, vilket inte är så ofta, att jag ska fota massor och så glömmer jag eller orkar inte eller hinner inte för att det är så kul att prata med alla istället.

Sjukt fint party. Roliga och trevliga människor överallt.

20140404-080454.jpg

20140404-080512.jpg

20140404-080522.jpg

20140404-080531.jpg

Vad är roligt och vad är inte roligt?

Alla aprilskämt igår. Jag satt absolut och log stort. Skrattade högt ibland. Skrattade nöjt och högt när jag tänkte på mitt eget aprilskämt förra året, när jag skrämde livet ur mina döttrar när jag på facebook skrev att jag hade bytt bort vår lägenhet till två små. Det i sig var ju inte så farligt men bilderna jag la ut på de lägenheter vi nu hade fått var inte så … hmm … respektabla.

I år var nog första året som jag inte blåste mina barn. Det har jag gjort varje år och älskat att göra men igår fick jag inte till det. Jag har lite för mycket tråkigheter runt omkring mig och inuti runt hjärtat som gör att jag inte har lust att skämta.

Aprilskämten igår tenderade ibland att bli ännu mer åt det där hållet ”Blåsningen”. Klart att det ska vara så. Det heter ju April Fool.

Skärmavbild 2014-04-02 kl. 15.35.16

Så klickar jag idag på en länk för att läsa om ett helt annat aprilskämt, under rubriken ”Prank i FWD” och så tittar jag på en film om en kille som lurade ett gäng hemlösa män och kvinnor på 1 april. Men det var inget lur som en blåsning. Där den man lurar står med lång näsa. Det här var en luring som på riktigt gjorde mig glad. Som på allvar var riktigt roligt.

Titta här!

Allt för din skull

Nu kom den! Författarens friex i en stor brun låda med blå Bonniertejp.

Ikväll är det releasefest för Sofie Sarenbrant och hennes bok ”Visning pågår”, imorgon ska jag träffa min bästa förläggare och på fredag kommer min bok ”Jag vill vara glad!” till kontoret. Om Gud och tryckeriet vill.

20140325-064128.jpg

Jag samlar på fina människor

Om jag stöter på en människa som är ärlig, generös, på riktigt, empatisk, klok, omtänksam och lite till, då kapar jag den människan! Det är så vi får vänner även när vi är äldre och SÅDANA vänner går inte av för hackor. De är som guldklimpar och sådana släpper man inte.

En middag med Jennie förgyllde min första del av veckan. Du är fantastisk, Jennie!

20140312-064142.jpg

Grattis alla kvinnor?

Jag hade inte tänkt att engagera mig i någon debatt och inte heller engagera mig i korkade uttalanden men när jag såg den här tweeten imorse brann det i huvudet på mig och så skrev jag det, beklagade mig lite över att en man väljer att skriva en sådan tweet just idag.

Skärmavbild 2014-03-08 kl. 11.54.27

Det tog inte lång tid innan jag fick veta att det var med avsikt att provocera. Jaha. Jamendåså. Då är det ju helt okej. Eller var det kanske ett skämt? Hahahaha! *kräks*

Vem skrattar i så fall? Ja, inte är det kvinnorna.

Vi bor i ett rätt litet land och det är trevligt, tryggt och gemytligt för det mesta men vi har en tendens att stirra oss blinda på våra egna navelknappar. När jag läste den här killens tweet (för övrigt en man som har många följare och som väljer att ”provocera” så här på kvinnodagen när det kanske fanns annat man kunde använda sitt utrymme till) blev jag uppriktigt ledsen.

Grattis på kvinnodagen alla över två miljoner kvinnor i Kongo som har våldtagits. Grattis på kvinnodagen du 14-åriga flicka som var tvungen att hålla en ficklampa riktad mot din mamma när soldaterna våldtog henne för att sedan rikta lampan mot väggen där de spikade upp din våldtagna syster. Njut av dagen alla ni ca 50 000 kvinnor och flickor i världen som kommer att dö i år på grund av att ni bor i ett land där abort är förbjudet.

Så ”grattis” alla flickor som ammas kortare period än pojkar eftersom pojkar i många länder är mer värda. Grattis att ni slipper så många vaccineringar eftersom era föräldrar hellre satsar på pojken. NJUT av dagen alla 66 miljoner (!) flickor som inte har möjlighet att gå i skolan och njut av dagen ni ca 39 000 flickor som snart tvingas gifta er innan ni blivit stora. Grattis alla ca 28 000 kvinnor som misshandlas i Sverige under ett år. Njut av dagen du hotade kvinna som lever under skyddad identitet och vet att det barnen säger är rätt: om han kommer har vi inte en chans, polisen hinner aldrig fram.

Internationella kvinnodagen är långt mycket mer än att vi ska fortsätta arbeta för lika lön för lika arbete, den är oändligt mycket viktigare än att förminskas till att bara handla om hur vi ska dela upp föräldraledigheten rättvist. Den här dagen är också långt mycket mer viktig och angelägen än att förminskas av någon som vill ”provocera” och skämta.

Det är att förminska kvinnors situation och kamp för att behandlas bättre, respekteras i kropp och själ, få lika villkor som männen, få behålla rätten till sina kroppar och sina åsikter. Låt oss istället använda de utrymmen och möjligheter vi har till att under den här dagen sätta ljus på att dagen behövs och att det är ett mänskligt misslyckande att kvinnor i världen ändå just idag misshandlas, dör, tas ur skolan, våldtas och utnyttjas.

 

Att jobba med ett förlag

Jag börjar samla på mig rätt mycket olika erfarenheter av att jobba med en bok, ett manus. Just nu har jag en pocket som snart kommer i butik, sedan kommer Jag vill vara glad! i april och samtidigt jobbar jag som spökskrivare. Jag har, i den här omgången, med min bok om att vara glad, varit ännu närmare jobbet med både manus och färdigställande. Jag har fått det många av oss drömmer om: mer att säga till om. Och det har verkligen inte varit enklare!

Nu är omslaget klart. Nu har nästa bok gått till tryck. I veckan bokade jag in min sommarmånad i Italien där jag ska färdigskriva nästa roman.

Omslag Jag vill vara glad mars14

Samtidigt vet jag att jag behöver hitta viloplatser, stunder då jag får hämta andan och den energi jag behöver. Lite laddad känner jag mig, inför den veckan som kommer. Yngsta dottern åker till New York och jag ska försöka få dagarna att gå. Den här veckan tror jag att jag kommer att träffa 900 elever. Det ger energi!