Allt du vill veta om hur det är att skriva böcker och vara författare.

När jag bjöds in att gästblogga hos Books and Dreams så lovade jag att fokusera på att skriva inlägg som handlar om skrivande.
Många som läser bloggarna här har själva skrivarambitioner.

Det har ju gått sådär, kan jag konstatera några veckor in i gästbloggandet.

Men det liksom låste sig för mig.
Jag fick prestationsångest.
Hade tankar om att jag Borde Skriva Verkligt Relevanta Inlägg.

Och då går det ju inte, inte för mig i alla fall.
Få saker hämmar mig som inre krav.

Så.
Nu har jag samlat lite tankar, om högt och lågt, och så skriver jag lite om dem så får ni fråga, okej?

Säljsiffror
Oh, detta är alla författares favoritämne.
Känsligt och kittlande.
Säljsiffror är inte automatiskt officiella.
Jag kan inte gå in på vad enskilda författare säljer.
Dessutom är det en djungel när det gäller de olika formaten – inbundet, ljudbok, e-bok, pocket. Kampanjpriser.

Men de flesta säljer mycket mindre än vad alla utanför branschen tror.

Inne i branschen har man hyfsad koll, men som sagt, det är inte offentligt och inget jag kan blogga om annat än i generella ordalag.

Förr i tiden (för typ fem år sedan) så var en ”normal” upplaga för en debutant 2000 ex.
Numera är det inte ovanligt att en debutant säljer kring 1000 ex och får vara nöjd med det. Folk köper färre böcker (hur många inbundna har DU köpt det senaste året?) och rent krasst är det så, att ju fler förlag som släpper böcker desto fler böcker finns det att välja på för exakt lika många köpare.
Ska man överleva på att skriva böcker i Sverige ska man nästan alltid vara deckarförfattare.
Eller vara gift.
(Gärna bådadera, förstås)
Eller ha väldigt, väldigt låga omkostnader.
Därför har de flesta författare andra jobb.
Vilket förstås är smart, bortsett från att man ju då har mindre tid att skriva och i värsta fall hamnar i en Ond Cirkel.
Även kallat: att ha ett liv.

Hur mycket tjänar man då?
Man får ungefär 30:- (plusminus nånting) per inbunden bok.
Så. Säljer man tex 10 000 ex (INBUNDET) får man 300 000:- Med F-skatt.
Och glöm inte att det är bara för ett år.
Skriver du färre än en bok per år så blir det very lite.
Pocketar ger mellan tre och upp till sju-åtta kronor, beroende på kontrakt.

Ibland får man pengar för utlandsförsäljningar. Ibland är det t.o.m mer än en månadslön.
En handfull författare i Sverige står för topplisteplaceringar och utlandsförsäljningar.
Några får Augustpris.

Nästan alla andra jobb blir man rikare på.
Förläggaren Ann-Marie Skarp sa i en artikel en gång att det finns ungefär 20 svenska författare som säljer över 75 000 ex
Det är jättejättejättemycket.

Nästan alla säljer betydligt mindre.
Nästan alla debutanter tror att de kommer sälja mer.

Refuseringar
They suck.
Big time.
Men de hör till.
Riktiga författare blir refuserade.
Riktiga författare är också bittra, besvikna och missförstådda vid ett eller annat tillfälle.
Det är skönt demokratiskt på något vis, för det gäller ALLA, både fin- och fulförfattare, både stor- och småsäljande. Refuseringar och besvikelse.

Jag blev refuserad av alla.
Som författare är det FYSISKT OMÖJLIGT att inte ta en refusering personligt.
Man blir kränkt.
Försök dock att behålla det för dig själv.

Recensioner
Nä, det orkar jag inte prata om idag.
Man vill ha fem stjärnor, fem plus och TOTAL dyrkan.
Och det räcker ändå inte för att fylla TOMHETEN.

Och: gå ALDRIG i polemik med en recensent/recension. Säg ALDRIG ”Men hen har ju missförstått min bok”.
Bit ihop.
Tro mig, det kommer kännas skönt i längden.

Skrivtips
Alla skrivtips som leder till att du skriver = bra.
Alla idéer och regler du har som INTE leder till att du skriver = dåligt.
Skriv varje dag. Eller läs dina anteckningar eller ögna igenom din research, varje dag. På så sätt har du kontakt med din text och din hjärna har den i åtanke, hela tiden.
Om du inte kan skriva så ofta som du vill: då ska du fundera över att ha ett synopsis. Risken att du får en spretig roman minskar kraftigt.
Sannolikheten för att du blir klar ökar.

Författarskap
Förr (se ovan) brukade man prata om att det tog cirka 3 böcker för en författare att ”slå igenom”.
(Om man inte förföll i obskyr glömska, förstås, och förblev där för all framtid. Det finns INGA garantier i den här branschen, INGA)
Numera pratar man om att det tar 5-6 böcker för att bygga ett författarskap, att ”slå igenom”.
Jag märker nu, efter min fjärde, att jag har en läsekrets och det känns så förbannat fint att jag vill gråta.
På riktigt och helt o-ironiskt.

Det är viktigt, tycker jag, att fundera på varför man håller på med det här.
För mig är skrivandet det centrala. Att sälja hyfsat är bara ett sätt att få fortsätta skriva.
Om man ger sig in i den här branschen för att bli känd, rik eller populär, då får man se till att ha en solid självkänsla.
Och en backup-plan.

Vad vill förlagen ha?
Det är så lätt att vara efterklok, att tycka att det var väl självklart att Harry Potter, 50 Shades, Millenium och Hundraåringen blev supersuccéer. Att det var självklart att Zlatan-boken skulle slå. Men sanningen är att det är en knepig, svår och alldeles frustrerande underbar bransch. Det finns ingen som vet vad som kommer att sälja.
Det jag har hört och som jag verkligen tror på, är att förlagen vill ha bra BERÄTTELSER med INTRESSANTA KARAKTÄRER.

Med det sagt så kom det ut 160 deckare förra året och inget talar för att deckar-intresset håller på att mattas av. Deckare säljer.
Men en bra historia med starka, intressanta karaktärer är vad förlagen vill ha mer än något annat (alla krimförfattare som antas idag uppfyller de kraven, skulle jag säga. Konkurrensen är mördande, hah hah).

Egen röst, visst.
Bra språk, sure.
Men glöm inte berättelsen.
Gör dina karaktärer spännande, speciella. MINNESVÄRDA. De kan absolut vara vanliga människor, men de måste vara MER också. Kom ihåg – det är fiktion, inte verklighet.

Men jag vill skriva om OSYMPATISKA karaktärer.
Det här har Åsa bloggat om (hittar inte inlägget). Och det är ett ämne som ofta dyker upp i litterära diskussioner. Ofta. Det är lockande att skriva om osympatiska personer. Och roligt. Men det är skillnad på en osympatisk karaktär och en karaktär som läsaren inte bryr sig om. Om läsaren inte bryr sig om karaktären så skiter hen i hur det går och slutar i värsta fall att läsa. Och förlaget bryr sig inte heller. Men en osympatisk karaktär vars öde man är intresserad av, en psykopatisk människa som man ändå hejar på, det är en helt annan femma. Då börjar det bli intressant. Så, om du vill ha en självisk, manipulerande, bedragande, svikande dålig mamma i huvudrollen (Scarlett O´Hara) – se till att göra henne intressant nog för att läsaren ska bry sig. Och se till att läsaren förstår henne, även om hennes omgivning inte gör det. Gör henne sårbar, gör henne lojal mot några få, låt henne offra något. Eller om ni har en lätt alkoholiserad, kontrollbesatt, ätstörd, gapig medelålders kvinna (Claire Pritchett) i en bärande roll, gör henne till en god mor, en dotter som kämpar för att få pappas beröm. Exemplen finns, om man börjar fundera.

Det finns en TV-serie som jag tycker har lyckats med detta att skapa oerhört komplexa karaktärer, som begår de mest fasansfulla grymheter, som man hatar och sedan lyckas vända sympatin tills man hejar på dem, fram och tillbaka i ett evigt, episkt omlopp.
Game of Thrones.
Det är bland det skickligaste jag sett, nånsin (jag har inte läst böckerna).

Att byta genre
Nästan alla författare tänker att de vill skriva i flera genrer, de har många idéer och vill inte begränsa sig.
Det är begripligt, sympatiskt och lätt att identifiera sig med.
Men jag vill ändå varna lite för detta. Det är svårt nog att etablera sig som författare, skapa sig en läsekrets genom att skriva i EN genre. Börjar man hoppa runt är risken att ens författarskap förflackas innan det ens fått fart. Så tänk noga. När du sedan är rik och berömd och bästsäljande, då är det förstås helt en helt annan situation. Jag säger inte att man ALDRIG ska prova olika genrer, jag säger bara att man ska vara medveten om svårigheterna.

Då så.
Frågor på det?

10 kommentarer

  1. […] Läs hela blogginlägget här. […]

  2. Iza skriver:

    Tänkvärt inlägg. Dagens författare har så kort tid på sig att göra ett bestående intryck.

  3. Lina skriver:

    Är jag den enda i hela världen som inte älskar deckare?
    Vissa är helt ok…men det känns som om jag läser om dom igen och igen och igen. Med det sagt i hemlighet;
    Tack Simona för bra inlägg.
    Kan tänka att det hjälper många som vill leva på sitt skrivande.
    Och vi andra som bara gillar att skriva lite då och då. Små äventyr till sina barn eller erotiska möten till sina vänner :) Bara för att det är roligt.

  4. Ethel skriver:

    Kompakt, intressant, lärorikt, fantastiskt bra inlägg!

  5. Kära Syster skriver:

    Storslaget. Som vanligt.

    /Anna

  6. Anna Keiler skriver:

    Bra och intressant inlägg, Simona!

Kommentera