Om viktiga vändpunkter

Bloggläsaren Cia frågade för ett tag sedan om det här med vändpunkter i ett bokmanus.

Man ser ju ofta det i råd kring dramaturgi.

Om de viktiga vändpunkterna.

Jag tycker personligen att detta är nästan löjligt svårt att få syn på i sin egen text, i alla fall till en början.

Kanske för att man tänker att det måste vara en Väldigt Viktig Händelse.

Men jag tror att det kan vara små saker som utgör vändpunkter också, det bestäms ju lite av vilken sorts berättelse du skriver. Spänning, skräck, krim, romantik, humor.

Det här med vändpunkter (turning point, plot point, plot twist) är förstås ännu en fördel med att skriva ett synopsis. Det blir lättare att se var man har vändpunkter (för det brukar man ha helt naturligt, i alla fall om man har minsta dramaturgiskt ben i kroppen), och, ännu viktigare, man kan jobba med att FÖRSTÄRKA dem, göra dem mer spännande och intressanta och liksom OMVÄLVANDE för berättelsen.

Jag tror det är viktigt att en vändpunkt inte handlar om SLUMP.

Det ska komma naturligt ur handlingen, ur karaktärens personlighet och helt ska det vara planlagt av författaren.

Men ibland kommer man ju på en fantastisk vändpunkt bara så där.
Bra om man kan gå tillbaka förebåda den lite, tycker jag. Men ändå inte så mycket att läsaren anar nåt.

Vändpunkter kan handla om att huvudpersonen får ny information – hen är född utanför äktenskapet, hen inser att hen kär i fienden, hen får veta att den hen älskar egentligen är homosexuell.
Eller det hen trodde om sig själv/andra/världen var inte alls sant.
Eller att LÄSAREN får veta nåt som gör att man ser allt i nytt ljus (det är väl en typisk ”twist”, jag har läst några sådana böcker, man får som läsare veta nåt som förändrar ALLT. Problemet med det är att det är en sån jäkla spoiler att berätta om de böckerna. Men filmen Sjätte Sinnet är ju definitivt en sån).

Det kan vara en händelse. Nån blir rånad, dör. Pengar kommer från oväntat håll, etc.

Det kan vara ett oväntat svar på en fråga.

Och så vidare.

Ett bra sätt att träna upp detta är att analysera filmer, tv-serier och böcker och identifiera vändpunkter i dem.

Jag tycker man ska fundera över vändpunkter, hela tiden, men att inte tänka att de måste vara så himla stora. Är man riktigt driven så funderar man över vändpunkter i varje scen, varje kapitel. Saker som sker som gör att det blir liv i berättelsen.

Hm.

Är det NÅGON som blev klokare av detta?

Här är en länk till den första av fem föreläsningar på youtube av författaren Dan Wells om struktur.
Väldigt intressant, tycker jag.

Och här hittade jag matnyttig sajt.

P.s 1 autocorrect vill ändra plot till plåt hela tiden, jag dööör så roligt.

P.s 2 Det blir lätt så att man googlar skrivråd istället för att skriva. Be ware of that.

aa58607f67c27c240a331928524941ac

5 kommentarer

  1. Åsa Hellberg skriver:

    Jajaja, men var är SKORNA???

  2. Iza skriver:

    Dina skrivinlägg är alltid tänkvärda och bra!
    Nu vågar jag inte fråga vad du rekommenderar på Netflix i höst för då jag känner jag mig så oseriös.

  3. Elisabet Nielsen skriver:

    Kan tipsa dig om Erik Grundströms föreläsningar också. Han var min lärare under flera terminer vid Författarskolan vid Skrivarakademin
    http://www.manusbearbetning.se/frelsningar/

  4. Elisabet Nielsen skriver:

    Annars har jag ofta känslan av att jag hittar mina viktigaste – eller bästa – vändpunkter i efterhand. Kanske efter en femtio, sextio sidor och går tillbaka i texten och kollar – och där är den, som en rar liten växt bland allt textens ogräs och man begriper inte hur man kunde missa den medan fingrarna snubblade fram över tangentbordet. Tills man inser att ens undermedvetna lagt sig i skrivandet och i förbifarten petat in någonting man själv inte fäst någon vikt vid. Så rensar man bort litet ogräs omkring sin vändpunkt och låter den där prunka.

Kommentera