Träffa mig idag, lördag, på Bokmässan

Idag kan vi ses enligt följande:

12.00-12.20 Seminarium “All you need is love!” med Åsa Hellberg i Sal J1.

13.30-14.00 Hänger i Bonniermontern B02:02.

14.00-14.30 Berättarscenen, Bonniermontern B02:02.
Tillsammans med Åsa Hellberg. Vi pratar och signerar

Imorgon:

11.30-11.50 Intervju med Storytel. Monter B04:22

13.30-13.50 Litteraturscenen, författarförbundet. Monter A01:60.
”Möt Sveriges romancedrottning”

Träffa mig idag, fredag, på Bokmässan

Idag är jag på två ställen:

15.00-15.30 Hänger jag i Bonniermontern B02:02.

16.55 Signerar jag med Åsa Hellberg i Pocketshop på Centralstationen

Ses vi?

Imorgon, lördag:

12.00-12.20 Seminarium “All you need is love!” med Åsa. Sal J1.

13.30-14.00 Hänger i Bonniermontern B02:02.

14.00-14.30 Berättarscenen, Bonniermontern B02:02.

16.00-16.30 Hänger i Bonniermontern, B02:02.

Mina bokmässor

2009 var jag på mitt livs första bokmässa.
Den första är den bästa.
Jag hade just fått ett förlagskontrakt men ingen bok var ute.

Jag var glad och naiv. Jag gjorde pinsamma tabbar (Vad heter du? Sigge Eklund, säger du? Har du skrivit nåt då?) och var bara genuint LYCKLIG.

Jag träffade folk och kände mig inte underlägsen någon.
Världen låg för mina fötter.
Den bästa, som sagt.

2010 var jag på min andra bokmässa.
Min första dock, som författare.
Förväntansfull, förhoppningsfull, säker på min egen betydelse.
Som debutanter gärna är.
Det kom ingen till mina signeringar men allt var ändå bra.

Jag blev förolämpad av kända författare, fortsatte begå pinsamma fadäser, bloggade och skrattade.
Tänkte att nu skulle det bara bli bättre.

2011 var jag skild och utan bok 2 i bagaget.
Den hade fått skjutas upp av ”personliga skäl”
Skörare än äggskal.
Maniskt festande.
Så ledsen i ögonen.
Alldeles i bitar inuti.
Grät så fort nån sa nåt mer än hej.
Grät, grät, grät.

(Men jag var smal, inget ont som inte har nåt gott med sig)

2012 hade jag en inbunden (Betvingade) och en pocket (Överenskommelser) i ryggen.
Tack GODE GUD att det gick att skriva Betvingade.

Folk kom till signeringen, Aftonbladet intervjuade mig och jag kände en massa folk.
Jag grät visserligen fortfarande nästan hela tiden, men det fanns mycket att glädjas åt.
Inte minst alla läsare.
För i slutändan är det läsarna som betyder mest.

2013, förra året.
Nu hade jag börjat bygga upp en läsekrets.
Folk kom och stod i (liten) kö till signeringen.
Jag hörde till de mer erfarna och rädslan att prata inför folk hade gått över.
Jag var med i tv, radio och höll ett seminarium.
Mer rutin, lite mindre skör.
Jag valde bort festandet på Park, sov mycket, grät bara litegrann och åkte hem i lite färre spillror än vanligt.

2014
I morgon.
Ny bok. Nytt förlag. Ny plattform.
Större (boken, inte jag, jag är rätt smal-ish faktiskt) och mer fokuserad än någonsin.
Inte lika skör.
Faktiskt ganska glad.

Bra och lagom späckat schema.
Tydlig bild av vad jag vill (integråta integråta integråta)

Etablerad.

”I spetsen för romancevågen”

Jösses.
Hur gick det till?

Brilliant Ahrnstedt

Jo.
Jag har undvikit att lägga upp och länka till recensioner av En enda natt.

Orkar inte sälja mig själv precis hela tiden.

Men denna recension kan jag inte låta bli att dela med mig av.

Jäklar vad glad jag blir.

Vad är ett synopsis?

Frågan om vad ett synopsis egentligen är för något dyker upp nästan jämt allt som oftast i författarsammanhang.

För det första heter det tydligen SYNOPSIS och inte synops.
Det hade till exempel inte jag järnkoll på.

För det andra så finns det inga regler huggna i sten.

Det ska FUNKA.

Man använder ett synopsis för att KOMMUNICERA.
Med sig själv.
Med förlag.
Med agenter.

Det ska innehålla information.
Om huvudpersoner.
Om intrigen.
Om början, mitten, slutet.
Inte dialog (men jag lägger ibland in nån replikväxling ändå), inte gestaltning.

När man gör ett synopsis på sitt bokmanus finns det två huvudsakliga sätt.
Före och efter.

En del (jag) gör synopsis INNAN de skriver sin bok.
Detta är tänkt att vara till HJÄLP.

Mina synopsis på en cirka fyrahundrasidig bok brukar bli ungefär fem, sex A4 sidor.

Under tiden som jag sedan skriver boken så ändras synopsiset, särskilt från mitten och mot slutet, för det är ju delar av boken som är mest höljda i dunkel.

Jag gör även en utförligare kapitelindelning i programmet scrivener.

Detta att skriva synopsis/översikter är för mig ett ständigt work in progress.
Ett sätt att se vart jag färdas.
Ett sätt att inte tappa stringens. Att se till att jag skriver just den bok jag vill.

I synopsiset har jag med huvudpersonerna, beskriver dem kort, inte utseendet utan bakgrund, mål och motivation. Kanske vilka svagheter och drivkrafter de har med sig in i berättelsen.

David Hammar, arbetarklasskille med ruff bakgrund och svår skoltid. Bestämmer sig i tonåren för att plugga, hämnas på folk som varit elaka. Är idag rik och hänsynslös. Ska kapa Sveriges största bolag, Investum. Hatar ägarna. Har en kompanjon, Michel, invandrare, snäll men ser ut som gangster. Natalia De la Grip. Supersmart finanskvinna, dock socialt lite osäker. Dumpad av sin pojkvän, vill ha pappas beröm. Adlig, rik och bästa vän med Åsa, som har ett förflutet med Michel.

Sedan beskriver jag, med korta meningar, de nyckelscener jag vet att jag vill ha med. Och slutet. Vilka konflikter jag har med. Vilka miljöer jag tänkt mig (bra sätt att se till att man får VARIATION).

Det är inte supersvårt att skriva synopsis.
Men inte heller superlätt.

Om man inte gör det innan man skriver sitt manus så får man, med största sannolikhet, räkna med att få göra det efteråt, i alla fall om man får ett förlagskontrakt.
En del vill ha korta synopsis.
En del vill ha längre.
En del vill ha på engelska.

Man måste se det som ett arbetsverktyg.
Att man, genom sin författarkarriär vid något tillfälle kommer förväntas skriva ett eller flera synopsis.

Det är å ena sidan inte det roligaste att skriva.
Det är å andra sidan väldigt nyttigt.

Att tvingas komprimera ner sin berättelse till de viktigaste beståndsdelarna är en god övning.
Ett sätt att få syn på vad manuset egentligen handlar om.
Var det finns luckor, var man glömt en tråd.
Var man upprepar sig. Var det drar ut på oviktigheter, var man stressar förbi väsentligheter.

Att skriva ett synopsis i förväg är ett sätt att komma ur en massa saker, ur energilöshet, ur skrivkramp, ur återvändsgränder.

Ett synopsis är ett bra sätt att BERÄTTA vad ens bok handlar om.
För sig själv. För andra.

Så, på frågan: vad är ett synopsis EGENTLIGEN, så finns bara svaret (bortsett från tipsen ovan): det måste du skriva för att upptäcka.

Alldeles för många använder alldeles för mycket tid till att försöka förstå vad ett synopsis är och alldeles för lite tid till att skriva sig fram till svaret.

Jamen det är ju så svååårt.
Ja.

Men om du vill ha ett LÄTT liv, då ska du inte ägna dig åt att skriva.

Chup chup.

FN:s kampanj #HeForShe

Emma Watson talar i FN.

Fantastiskt tal.

Att hon är nervös gör det bara bättre.
Se där, en lärdom vi alla kan ta.

Min kamp, jag menar söndag

Det blev en fika med bästa Trude igår.
Nere i centrum.
Sen öppnade sig himlen när jag cyklade hem och det har den fortsatt med.

Jag såg Babel.

Lyssnade på två hyllade norska män.

Skrev lite.

Idag ska jag till förlaget, träffa förlagsfolk och författarkollegor.

Fixa och dona.

Lite så.
Er dag?

Wijnjas ostkällare

Jag har ju en kompis som heter Carina.
Hon är smart.
Skitsmart faktiskt.
Har vunnit priser, skrivit superba krönikor som rekorddelats, rest jorden runt och rapporterat för Sveriges största tidning. Skrivit bok.

Jag är också rätt smart.

Så.
Man skulle ju kunna tycka att vi pratar om smarta saker.
Är intelligenta.
Löser världsproblemen.
Sorgligt nog pratar vi mest om ost.

Igår var vi på en restaurang som är vigd åt detta mirakel.
Ost.

Wijnjas på Scheelegatan i Stockholm.
Det var som att komma till himlen.
Jösses.
Gå dit.