Via Hej Blekk

Här.

Min favorit PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING, är: ”Folks problem med dig är deras problem, inte dina. Använd som en generell regel i livet.”

Nu har jag sån deadline-panik att jag räknar med ett sammanbrott vilken sekund som helst.

Hejdå.

Nu är nog hösten här

Idag lyser en blek sol och jag har nån vag teori om att vi borde komma ut, mina höstlovslediga barn och jag, som skriver om 46 kapitel med en vecka kvar till deadline.

Vi får väl se hur det blir med det.

Igår kom Carina förbi.
Vi såg Så mycket bättre, åt grönsaker och salt kolaglass.
Hon hade med sig presenter från USA och jag fick en kräm som heter Scandalous.
Det var mycket, mycket trevligt.

Sen åkte hon hem och jag satt och skrev till midnatt och lyssnade på Amanda Jenssen.

I morse när jag gick upp var himlen rosa.

Om mamma hade levt skulle hon ha fyllt år idag.
Jag saknar min mamm-tuss.

Molly Sandén

Herregud.
Molly Sandén.

Hon är ju så fantastisk att man måste uppfinna ett nytt ord för henne, fantastisk är löjligt otillräckligt.

Vilken tjej.
Vilken kvinna.
Vilken makalös människa.

Molly I LOVE YOU!

Inte särskilt saknad, om man säger så.

Jag minns första gången jag skulle lämna katterna.
Jag är en extrem hönsmamma, till alla mina skyddslingar.

Så ÅNGESTEN när jag lämnade mina bäbisar.

Men de illojala odjuren ÄLSKAR sina kattvakter.

Så när jag är borta så skickar jag bilder från min resa, kattvakterna skickar bilder på sig, mina soffor och katterna.

Det är win-win.

(What? Ni trodde väl inte att jag lämnar mina älsklingar ensamma hemma?)

bild 3

bild 4

bild 2

bild 1

Statusuppdatering från mig

Igår blev det citronmuffins med KRÄM och Bonde söker fru på kvällen.

Parallellt skrev jag (om) mitt manus, gick igenom en engelsk översättning och förberedde ett föredrag.

Höll på till efter midnatt.

P-U-S-T.

Man måste följa känslan när man skriver.
Att det är jobbigt och kommer att ta tid får aldrig vara en anledning till att inte skriva det bästa man kan åstadkomma.

Det är lite tricky det där, att veta hur man ska tänka. Å ena sidan.
Å andra sidan är det inte ett dugg svårt.
För man VET, bara vet.

Nu mina vänner är jag ute på vift.

Jag ska hit.

Återkommer med bilder.

Om jag inte dör av åksjuka.

(Sist jag åkte tåg blev jag så åksjuk att jag fick helt irrationella impulser om att be personalen stanna tåget. Tror att jag måste ha ätit nåt dåligt dessutom, för jag var helt utslagen efteråt. Tänk magsjuka + graviditetsillamående. Jag var kritvit i ansiktet och liksom täckt av en film av svett. Det var inte jättekul.)

bild

Åsså sov jag till nio. Och åt lång frukost

Äter hemlagad soppa (morötter, palsternacka, grönsaksbuljong, mixat med kokosmjölk, citron och honung).

Skriver skriver skriver.
Som en GALNING.

Det BRINNER i huvudet och kugghjulen SKRIKER.

Förbereder även ett framträdande. Tror det kommer bli superbt (ja, har hybris idag)

Planerar att fika: kaffe och citronmuffins.

Ikväll ska jag äta rostade rotsaker (kålrot, morötter, palsternacka) med grekisk yoghurt och chevré. Är redan avundsjuk på mig själv.

Och titta på Homeland på svtplay.

Ibland är det så jäkla sweet att jobba hemma.

bild

Den nya dagen gryr – oändligt är mitt äventyr.

Det händer nog alla.
Förr eller senare.
Kanske varje gång.
Att man får riva upp.

Jag fattade beslutet igår vid 18.
Med mindre än två veckor till deadline så bestämde jag mig för att göra en jätteomskrivning i manuset.
Alla ni som skriver vet hur det är.
Ibland kan man inte bara sätta på plåster, man måste riva upp, göra om och täppa till.

Satt och skrev till ett i natt.
Det fullkomligt BRANN i huvudet.
Tidigt uppe.
Skrivit som en galning.

Ringt ett par viktiga samtal.
Fattat avgörande beslut.

Cyklat till långlunch med författarkollegan Susanne Boll.
Och nu fortsätter jag.

Ibland måste man fatta såna här beslut.

Bryt upp bryt upp.

bild 1

bild 1

DU kan va dramaqueen

Utan att gå in på några detaljer så kan jag väl säga att allt jag skrivit suger och är meningslöst och det är den sämsta bok som någon någonsin skrivit och jag hatar det här jävla skitmanuset och jag ska sluta skriva böcker och nu får nån annan vara romancedrottning för jag kan inte skriva, jag är en bluff, jag har fått nog och allt känns svart och meningslöst.

Uppdatering:
Nu har jag pratat med min förläggare.
Det känns bättre.

Om jag har deadline snart?
Om nerverna sitter utanpå?

Kanske.