All I want is for it to be over

Veckorna med barnen går så fort och vips sitter mamman med en klump i magen.
I helgen är det f*cking advent.
Hur kan man hata julen mer för varje år?

Jag som ÄLSKADE julen som barn, som ung, som gift.

Nu HATAR jag den.
Hatar december. Hatar kärnfamiljer.

Omoget, otacksamt och alla andra o-saker man kan vara.

(OBS OBS OBS: inget pepp i kommentarerna, tack så mycket.)

Och ja.

Jag tänker eventuellt vara precis så här bitter och sur och förstöra stämningen hela f*cking december.

Varsågoda.
Se det som en tidig juklapp.

(Och nej, det är inte SYND om mig.)

A1103A-lg

12 kommentarer

  1. SaraStar skriver:

    Jag brukade också älska julen. Men så gifte jag mig och fick barn och lade då till en släkt som inte gillar julen! Därför får jag nu fira julen med att sitta på plaststolar och utan duk på bordet och fråga ”Om någon ska vara ledig i mellandagarna”. Och sådant klarar inte julHitler. Därför har jag bestämt att man kan fira jul en annan dag. Så den 20 december är vi bjudna på julfest hos vänner. Då jädrar smäller det!!

  2. Cia skriver:

    Har trott i många år att ingen hatar julen lika mycket som jag. Men efter att ha läst dina hata-juleninlägg förra året och i år, tror jag att du kanske ligger på samma härligt djupa hata-julennivå som jag. :-)

  3. Elisabet Nielsen skriver:

    Känner igen känslan, även om jag inte hatar julen. Jag tål den den inte.

    Allvarligt. Hälften av den är jag allergisk mot – hyacinter, julgranar, mossan i adventsljustakarna, amaryllisarna, alla ljus som inte är rena stearinljus eller enkla värmeljus, you name it. Sniff! Snörvel! Fräs! Den andra hälften är all julmat jag inte tål – den del av julbordet jag verkligen gillade. Sedan magen pajade faller alla sorter av halvrå fisk som rökt, gravad eller rimmad lax och inlagd sill bort eftersom matsmältningssytemet inte längre anser sig vara kompatibelt med dylika godsaker.

    Så julen har av förklarliga krympt med åren, särskilt sedan mamma gick bort och jag inte längre behövde försöka ge henne litet julstämning, till ett slags midvinterlånghelg med lättlagad god – men tämligen ojulig – mat, litet extra godsaker och några bra böcker. Inte heller kan jag hälsa på släkt och vänner under helgen – Sniff! Snörvel! Fräs!

    Jag klagar inte, jag trivs rätt bra med mina ojuliga och osällskapliga jular. Men när man är tvungen att förklara hur man skall fira jul känner man sig rätt patetisk eftersom alla tittar medlidsamt på en, som ”uj, vad synd om henne”.

    Fast det är det inte. Tre dagar, en chokladkartong, några tända ljus på fönsterbrädan och ett par bra böcker? Kvalitetslästid, är vad jag kallar det.

    Hoppas att du tar dig igenom december- och juldepp, Simona. Eller att du kan använda den konstruktivt och släppa loss den i skrivandet.

  4. Camilla skriver:

    Det här med perfektion är så stressande. Man ska göra det ena och det andra. Jag skulle hinna julpynta lite nu innan advent. Ja en julstjärna kom upp och fatet med ljusen (inga dekorationer runt ännu) men man får släppa lite på sina krav ibland. Varför måste allt ske just på en särskild dag? Ja det blev inga hemgjorda lussekatter, men barnen bryr sig inte de gillar ändå inte dom. Nä nu får de va julen hos antingen mamma eller pappa. Klart det blir ett val men herregud, det är en dag! Gör det bästa av den dagen de är hos dig i stället. Jag var en riktig perfektionist förut men insåg att jag stressade ihjäl mig över allt som skulle vara så perfekt, så jag började släppa på idealen.
    Julen ska vara det bästa man själv kan göra av det under sina förutsättningar. Och det finns inga måsten. Släktingarna måste inte hälsas på just på julafton tex…

  5. Helena skriver:

    Allt detta familjeidyllande! Jag kan morra sönder på sånt… Eller på frågor som ”varför är inte du gift?” Eller ”Vad är det för fel på dig som inte har egen familj?” Vaddå fel! Mitt liv är bra som det är, tack. (Vilket de allra flesta förstår, ja, men inte alla.) Livet ser inte exakt likadant ut för alla och kan inte levas likadant av alla. Sällar mig härmed till kören som vågar klaga på olika samhällsfenomen…

  6. Åsa Hellberg skriver:

    Jajajaja. Jag har julchoklad till dig.

  7. Sera skriver:

    Samma här, vad skönt att det finns fler som mig. Som hatar fucking december och allt som kommer med det och kärnfamiljer. Tack för att du får mig att känna mig mindre ensam.

  8. Sera skriver:

    Har föresten precis läst ut betvingade, så jäkla bra!! Mer kärlek åt folket. Böcker är också bra mot ensamhet, så tack för den med.

Kommentera