Boksignering hos Akademibokhandeln!

Torsdag 18/12 ska jag bokprata och signera böcker hos Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm.

Det blir första gången jag går ut sedan i söndags.

Jag ska duscha, jag lovar.

Idag bloggar jag på min egen blogg.

Mest med saker jag hittat på youtube.

Välkomna dit!

Ujujuj

Författarjulbord på Gondolen.

Fler bilder här.

bild 2-1

Gaaah

Alltså.

Jag hinner inte blogga idag heller, so sorry.

Jag skriver och tänker och printar och gör om.

Släpar ut ritrullar, sliter ner postits, glömmer äta, stirrar rätt ut i luften.

Pratar in förvirrade meddelanden till mig själv på telefonen.

Lämnar kom-ihåg-lappar, glömmer duscha och borsta tänderna.

Så. Jäkla. Rörigt. I. Skallen.

Gränslinjen mellan författare och psykpatient är hårfin just nu.

(Se där, det bidde ett blogginlägg ändå)

Om (min) redigering

Det här blir svårt.
Jag är mitt i processen och min hjärna liksom RUSAR.

Som nybörjare är det hart när omöjligt att helt förstå den process som är redigering.
Man tycker att ens bok är klar.
Man har hållit på. Skrivit allt man kan.
Den är ju KLAR.

Det är den inte.

Man skriver – i bästa fall – ett bra manus.
Men den riktigt bra boken, den blir till i redigeringen.
Det finns ytterst ytterst YTTERST få undantag.

(Och typ ALLA tror att de är undantaget, det är inte konstigt.)

Jag tänkte dela med mig sådant som jag fått i respons genom åren.
Ta till er det ni tycker är intressant.
Men välj inte bort något för det verkar jobbigt.
För om ni inte vill ha jobbigt, då finns det bättre saker att slösa tiden på än att skriva bok.

Som sagt.
Det här blir svårt.
För det är så rörigt i skallen just nu.

1. Känn dina karaktärer utan och innan. Hur blev hen den hen är idag? Hur var uppväxten, relationerna till föräldrar, vänner, syskon. Hur var skolan, vem var hen kär i. Känn dem PSYKOLOGISKT.
Detta gäller ÄVEN om du skriver fantasy. Känn dina älvor, demoner, vampyrer. Hur såg uppväxten ut? Vad hände i världen runt dem?
Jag har långa dokument på varje karaktär och dessa förändras hela tiden, fylls på, ändras. Det är GULD. Mina berättelser föds ur karaktärerna. Platta karaktärskildringar är en av de främsta anledningarna till att 1)manus inte antas 2)böcker inte säljs till utlandet.
(Och för GUDS skull, variera persongalleriet. Låt inte alla vara vita medelklassmänniskor i 30+ åldern.)

2. Logistik. Detta glömmer man lätt bort i ivern att skriva allt det roliga. Var befinner sig alla karaktärer vid varje given tidpunkt? Både idag och förr i tiden. Jag har ett excel-ark där jag ritar in från året då den äldsta nämnda karaktären i mitt manus är född till idag. Kolumner för VT 2014, HT 2014 osv. Där skriver jag in vad varje karaktär pysslar med just då. Jobbar. Pluggar. Reser. Gifter sig, etc.
Och hur förflyttar de sig? Man behöver verkligen inte skriva ut detta, men man måste ha koll. Jag använder post-its på mina köksluckor. Då är det lätt att kolla var alla är och när de senast dök upp i manuset.

3. Gör kapitlen (ungefär) lika långa. Det måste man inte, men alla förläggare och redaktörer jag jobbat med reagerar på om kapitlen är för olika långa.

4. Balans. Introducera inte en karaktär i början och ha med hen i slutet utan att låta hen finnas med i mitten. Se till att det är balans i hur ofta folk förekommer, skapa även balans i berättarperspektiven. En genomgående balans. Även här har jag stor hjälp av mina postits.

5. Glöm inte att visa REAKTION. Om en karaktär får veta något viktigt – låt läsaren vara med i hens reaktion också.

6. Jobba med tydliga tidsmarkörer, dvs visa hur tiden går, gärna snyggt och varierat.

(Och du, stryk MINST EN KARAKTÄR. Man har nästan alltid för många, trust me on this one.)

Till detta kommer: förbättra gestaltning, dialog. Variera miljöer. Skriv bättre sexscener.

:)

Jag skriver på heltid.
I helgen har jag suttit 10 tim/dag. Jag skriver ALLA dagar.
När jag inte intervjuar folk.
Och min redigering av min femte bok kommer ta två månader.

Frågor på det?